Här får ni ta del av ännu en sida ur herr P:s dagbok. Denne lika väldige som okände poet, eller ”pået” som han kallar sig…
Som jag visst nämnde förra gången så är mitt namn herr P- P som i Pået. Jag tar mig friheten att stava såsom ord pläga att låta i vettiga människors öron. En frihet som endast vi stora Påeter kan ta oss. Jag vill nu förtälja om en fredagskväll i mitt anspråkslösa liv.
Jag hade bestämt mig! Denna afton skulle jag ta av mig oket/korset jag bär på mina axlar genom att skalda och dikta för en bättre värld. Jag tänkte helt enkelt förlusta mig och bara koppla av framför den enfaldiga televisionsapparaten. Allt var klart för festen. Fem salta pinnar på ett kaffefat på bordet som utgjordes av en sliten trälåda i ek.
Måtta är mitt motto!
Plastdunken med den lustiga lilla kranen var fylld med mitt eget hembryggda maskrosvin med tillsats av bolmört samt något min vän skogshuggaren kallar ”skogsstjärna”. Bolmörten anses vara giftig, men det är bara strunt. Den skärper intellektet på oss stora påeter och återfinns i vår favoritdryck, Absint. Dessvärre förbjuden i detta fåniga land!
Precis när jag skall starta upp televisionen så ringer den lilla röda telefonen grevinnan tvingat på mig. Grevinnan säger man inte nej till. Hon är ingen grevinna alls, men hennes bankkonto är i högsta grad adligt och hon bekostar alla tryckningar av mina diktsamlingar utan att blinka! Hon är helt enkelt ”guds gåva till påeten” , som jag brukar skoja med henne om.
- Detta är herr P.
- Å hej, grevinnan här. Stör jag?
- Absolut! Jag HATAR att tala i telefonen!
- Vad bra. Jag tänkte höra om du vill titta över och se på din senaste diktsamling som kom från tryckeriet idag. Jag har beställt hit lite buffé med catering också. Kommer du?
- Självklart!
- Jag har skrivit en egen dikt också som du ska få höra! Lite äråtisk,mmm…
- Uff…
-Då syns vi om en stund!
-Absolut!
Jag tömmer glaset med mitt dryckjom, känner svår yrsel, och går sedan ned mot medeltidsstaden med raska steg. Grevinnan har en fashionabel etagevåning i ett hus från 1200-talet inne i innerstan. När jag ringer på öppnar lilla fröken Anna, grevinnans hembiträde som jag är mycket förtjust i. Hon går och läser påesi hos mig varannan torsdag och vi är de goaste vänner. Lilla Anna är så vackert rosig om kinderna när hon lämnar mitt enkla tjäll…
- God afton herr P. Lilla Anna i den figursydda franska hembiträdesuniformen tar emot och niger som sig bör.
- God afton lilla vän. Jag stiger in och stirrar fascinerat ner i den djupa klyftan mellan hennes bröst. Ack såna liljevita kullar att skalda om och dyrka, sjunga sin lov!
- Hallå, herr P. Mitt ansikte sitter här uppe!
- Jag har gjort mitt val, svarar jag med min mest mystiska röst. Det dolska låter sig bara anas.
Lilla Anna fnittrar och hjälper mig av med rocken.
- Hi,hi ni är då för tokig ni herr P. Grevinnan väntar i salongen.
Jag går in i den enorma salongen och låter ögonen kritiskt granska buffén som står uppdukad på det stora bordet. Ah, vilken fröjd för ögonen på en fattig skald i mänsklighetens tjänst. Rökt ål, gravlax, små köttbullar, aladåber och syltor i långa banor. Här ska ätas!
- Å välkommen min store diktare! Grevinnan tultar fram över golvet iklädd något som ser ut som ett mellanting av köksgardiner och ett tvåmanstält. Grevinnan är så att säga lite fyllig i sin kroppsbyggnad. Inte alls fet, utan fyllig, som sagt.
Jag ger henne en varm kram men släpper när hon flämtande börjar trycka sig allt hårdare emot mig. Hon stinker dessutom sprit lång väg. Hon är helt klart äråtiskt lagd i afton och det kan bli besvärligt, enär jag ju har lilla Anna att göra min kurtis hos. Anna kommer just intrippande med en ishink där en fyllig rund flaska champagne ruvar som en äggsjuk höna.
-Se här min käre vän, säger grevinnan med blossande kinder. Ta och drick för påesins framtid och era världsomstörtande dikter! Herr P ni är vår tids störste skald!
- Självklart, säger jag blygsamt och sveper i snabb takt fyra glas av den bubblande drycken.
- Det kan behövas, tänker jag, med tanke på grevinnans sinnelag denna kväll.
- Å här är då ert senaste alster i tryck, grevinnan ger mig ett litet grått oansenligt bokliknande häfte med mitt namn och verkets titel på. ” Påesi från den gamla staden”. Jag känner tårarna välla upp i ögonen bara av att se titeln, då jag vet hur många timmar på unkna kaféer som ligger bakom detta, hur många solkiga servetter det gått åt för att få ihop den urkraft dessa dikter förmedlar till läsarna!
- Å, blir ni så rörd herr P, se här ta lite mer champagne! Grevinnan räcker mig flaskan och jag tömmer den i några djupa klunkar. Lilla Anna pilar ut i köksregionerna efter mer av detta elixir. För det behövs – NU!
- Nu herr P, ska jag läsa den dikt jag arbetat med i en hel vecka, nej, jag ska DANSA fram den för er också! Grevinnan blir så ivrigt att hon knappt hinner få av sig sina fotriktiga ecco-skor och de korviga strumporna. Jag stirrar förhäxad på hennes små fläskiga fötter.
- Grevinnan! Ni har fått mossa på tårna!
- Vad? Tihi,ånej, stolle där. Är ju bara mitt naturgröna nya nagellack jag beställt från Paris!
Säga vad man vill om fransoserna, men göra affärer kan dom, tänkte jag i mitt stilla sinne.
Fortsättning på ”Grevinnan och Påeten” följer i morgon, missa inte den!
ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA LÄSARE DÄR UTE !
Er trogne murvel samt Herr P!
torsdag 31 december 2009
torsdag 24 december 2009
GOD JUL - ÖNSKAR MURVELN!
Jag tillönskar alla trogna samt "otrogna" läsare av den här bloggen en synnerligen god jul och ett riktigt gott nytt år! Till nyår kommer "traditionsenligt" berättelsen om "Grevinnan och Påeten" kan tilläggas!
Er tillgivne Murveln
Er tillgivne Murveln
söndag 20 december 2009
"Quick-skandalen: Walkover-segrar för mytomanen Quick!
Så kom det då äntligen! Beslutet att världens mest omordiske seriemördare, Tomas Quick, beviljats resning i ett av dom åtta mord han så tvivelaktigt har dömts för. Detta innebär också att en av dom största journalistiska bragderna i svensk journalistik är ett faktum! För även om många ”solat sig i glansen” av Quick-skandalen och gjort sig namn på den, bla via TV-mediet, så är det journalisten Dan Larsson i Luleå som gjort grovjobbet. Som var den som allra först ifrågasatte seriemördaren Tomas Quick och hans erkännande av mord, enligt löpande- band-principen. Dan Larsson kom redan 1998 med sin bok – ”Mytomanen Tomas Quick” – och ifrågasattes av en enig journalistkår, däribland undertecknad.
Men sedan vi bytt och signerat varandras böcker och jag tagit del av Dannes undersökande journalistik ändrade jag uppfattning helt och tänkte:
- Det här är ju ta mig fan inte riktigt klokt!
Dan Larsson kan nu utan tvekan utnämnas till ett unikum i svensk journalistik och jag skulle bli mycket förvånad och besviken om han inte sent omsider får ”Stora journalistpriset” för arbetet med rättsskandalen, Tomas Quick! För vem har avslöjat något liknande i det här landet sedan IB-affären ?
Nu lämnar jag över ordet till Danne som får beskriva vad vi nu har att vänta oss i detta praktfiasko för svensk rättvisa!
DAN LARSSON SKRIVER: Genom att Thomas Quick nu får resning i det första av åtta mord han dömt för kommer fallet i en absurd dager. Förr fanns ingen som försvarade Thomas Quick som återtagit dopnamnet Sture Bergwall.
Nu finns ingen som vill plädera för att han skyldig. För vilken åklagare vill förlora åtta mordmål i följd. Så illa är det. Ständige Quick-åklagaren Christer van der Kwast har sannolikt kommenderats att ta pension. Annars vore det här med resningar ett passande jobb för honom. Han förlorade alla större mål utom de mot Quick. Där ingen försvarade Quick, spel mot ett mål.
Men nu blir det kanske walkover åt andra hållet. Ingen åklagare ska kunna kommenderas att ta sig an mål som är hopplösa att vinna. Så är läget när den största rättsskandalen i i Sverige ska rullas upp. Vore det inte passande och bättre att sätta upp ett cirkustält med clowner och avgöra saken där den passar bäst? Men tyvärr är det för allvarligt. Tänk nu på att de anhöriga som fått 50.000-100.000 i skadestånd av staten (Quick har inga pengar att betala de miljoner som ytterligare ska utbetalas) riskerar att bli återbetalningsskyldiga.
Quick kommer att frias i alla åtta morddomarna. Och då han är oskyldig får han säkert 30-40 miljoner i skadestånd!
Men de anhöriga till offren är blåsta. Samt att de verkliga mördarna som nu går fria (sju av morden är preskriberade, det åttonde preskriberas i juni 2010) känner tacksamhet mot Quick och det svenska rättsväsendet.
Med Thomas Quick inblandad är allt möjligt. Till och med att han fortsatt att dupera och nu vänt titeln seriemördare till att vara ett offer!
Ni kanske har sett hans hulkande i telefon när han fick beskedet att Svea hovrätt beviljat honom resning i fallet med den i Rörshyttan mördade israelen Yenon Levi. Quick dömdes 1997 av numera nerlagda Hedemora tingsrätt för att 1988 ha mördat israelen.
Det innebär att Falu tingsrätt får ta sig an målet. Och här finns bevis för att en tunisier är mördaren. Fallet Levi finns beskrivet i min bok Mytomanen Thomas Quick utgiven 1998. Så jag går inte in i detalj här. Men visst är det väl roligt att ingen nu vill fälla den "harmlöse" Thomas Quick. Det är ju så synd om den forne seriemördaren som i djävulska mordbeskrivningar pinat anhöriga till mördade och saknade, barn bland dem.
Helt utan motiv, det går inte att ta fasta på mordbeskrivningar på två saknade barn, Therese Johannessen från norska Drammen och Johan Asplund från Bosvedjan, Sundsvall. Och den sedan 1976 försvunne Charles Zelmanovits, vars kvarlevor återfanns utanför Piteå 1993. Men Quick fälldes för mord på två fortsatt saknade människor; där en mordbeskrivning är utan värde. Ändå tillät det svenska rättsväsendet att Thomas Quick fick ytterligare pina anhöriga till de saknade barnen.
Trots att dödsorsaken inte kunde fastställas på Charles Zelanovits fälldes Quick i november 1994 av Piteå tingsrätt för mord på ynglingen. Hans mamma och bror fick ta del av kannibalism, nekrofili, homofili med mera vidrigheter.
Helt utan bevisning fällde ändå Piteå tingsrätt enhälligt Q för mord. Och ingen ville ju överklaga till hovrätt med flera jurister jämfört med tingsrätten dominerad av lekmän. Risken att Quick då skulle frias var uppenbar. Noterbart är att i alla åtta morddomarna mot Quick har tingsrätternas ledamöter enhälligt dömt honom som skyldig.
Men att han var så drogad… Jag har sett honom spela sin teater (han var statist i en tevesåpa en gång) speciellt under "Appojaurerättegången" i Gällivare i januari 1996. Hur han diktade och citerade ur "Fallet Mary Bell", Gitta Serenys bok om en flicka som mördat två små pojkar i England.
Kan en totalt neddrogad person läsa och ta till sig fakta från en bok. Quick kunde uppenbart det 1996. Dikten fick en triumferande journalist, som sedermera blev chefredaktör på DN, i gåva av Quick. Jag tillhörde inte den av Quick utvalda gruppen journalister han litade på.
Jag hade ju skrivit spaltmeter om honom som mytoman...
Och att han är psykopat och duperar och dominerar visar det senaste som hänt.
Han har lyckats förvandla sig till offer i den här rättsskandalen. Han som trots allt är orsaken till den. Skulle han inte ha spelat med i "Quickteamet" hade ingen dömts för mord.
Nu är frågan vem som ska plädera för att han trots allt skulle ha begått de mord han dömts för. Ingen åklagare vill bli en lågflygande kamikazepilot!
Kanske Quicks hovreporter på Dala-Demokraten kan snabbutbilda sig till åklagare och rycka in? Han som inte ens drog sig för att attackera anhöriga till saknade pojken Johan Asplund när de öppet uttryckte sina tvivel att Quick skulle vara deras sons mördare.
För med Quick inblandad är allt möjligt.
Men snäll och oskyldig farbror? Aldrig! Släpp ut honom efter de friande domarna och låt de anhöriga till mördade och saknade stå och vänta på honom. Då kanske rättvisa skipas till sist.
Och hans bror som efter 20 år då mötte Sture Bergwall/Thomas Quick. Brodern som direkt förslog att han och Quick/Bergwall skulle skriva en bok.
Ja fy fan, kan inte uttrycka mig än på det råa sättet!
Luleå den 20 december 2009
Dan Larsson författare till Mytomanen Thomas Quick, 1998.
Fot not. Dan Larsson har skrivit tre andra artiklar om Quick-skandalen på min blogg och de hittar ni i arkivet i vänsterspalten.
Murveln
Men sedan vi bytt och signerat varandras böcker och jag tagit del av Dannes undersökande journalistik ändrade jag uppfattning helt och tänkte:
- Det här är ju ta mig fan inte riktigt klokt!
Dan Larsson kan nu utan tvekan utnämnas till ett unikum i svensk journalistik och jag skulle bli mycket förvånad och besviken om han inte sent omsider får ”Stora journalistpriset” för arbetet med rättsskandalen, Tomas Quick! För vem har avslöjat något liknande i det här landet sedan IB-affären ?
Nu lämnar jag över ordet till Danne som får beskriva vad vi nu har att vänta oss i detta praktfiasko för svensk rättvisa!
DAN LARSSON SKRIVER: Genom att Thomas Quick nu får resning i det första av åtta mord han dömt för kommer fallet i en absurd dager. Förr fanns ingen som försvarade Thomas Quick som återtagit dopnamnet Sture Bergwall.
Nu finns ingen som vill plädera för att han skyldig. För vilken åklagare vill förlora åtta mordmål i följd. Så illa är det. Ständige Quick-åklagaren Christer van der Kwast har sannolikt kommenderats att ta pension. Annars vore det här med resningar ett passande jobb för honom. Han förlorade alla större mål utom de mot Quick. Där ingen försvarade Quick, spel mot ett mål.
Men nu blir det kanske walkover åt andra hållet. Ingen åklagare ska kunna kommenderas att ta sig an mål som är hopplösa att vinna. Så är läget när den största rättsskandalen i i Sverige ska rullas upp. Vore det inte passande och bättre att sätta upp ett cirkustält med clowner och avgöra saken där den passar bäst? Men tyvärr är det för allvarligt. Tänk nu på att de anhöriga som fått 50.000-100.000 i skadestånd av staten (Quick har inga pengar att betala de miljoner som ytterligare ska utbetalas) riskerar att bli återbetalningsskyldiga.
Quick kommer att frias i alla åtta morddomarna. Och då han är oskyldig får han säkert 30-40 miljoner i skadestånd!
Men de anhöriga till offren är blåsta. Samt att de verkliga mördarna som nu går fria (sju av morden är preskriberade, det åttonde preskriberas i juni 2010) känner tacksamhet mot Quick och det svenska rättsväsendet.
Med Thomas Quick inblandad är allt möjligt. Till och med att han fortsatt att dupera och nu vänt titeln seriemördare till att vara ett offer!
Ni kanske har sett hans hulkande i telefon när han fick beskedet att Svea hovrätt beviljat honom resning i fallet med den i Rörshyttan mördade israelen Yenon Levi. Quick dömdes 1997 av numera nerlagda Hedemora tingsrätt för att 1988 ha mördat israelen.
Det innebär att Falu tingsrätt får ta sig an målet. Och här finns bevis för att en tunisier är mördaren. Fallet Levi finns beskrivet i min bok Mytomanen Thomas Quick utgiven 1998. Så jag går inte in i detalj här. Men visst är det väl roligt att ingen nu vill fälla den "harmlöse" Thomas Quick. Det är ju så synd om den forne seriemördaren som i djävulska mordbeskrivningar pinat anhöriga till mördade och saknade, barn bland dem.
Helt utan motiv, det går inte att ta fasta på mordbeskrivningar på två saknade barn, Therese Johannessen från norska Drammen och Johan Asplund från Bosvedjan, Sundsvall. Och den sedan 1976 försvunne Charles Zelmanovits, vars kvarlevor återfanns utanför Piteå 1993. Men Quick fälldes för mord på två fortsatt saknade människor; där en mordbeskrivning är utan värde. Ändå tillät det svenska rättsväsendet att Thomas Quick fick ytterligare pina anhöriga till de saknade barnen.
Trots att dödsorsaken inte kunde fastställas på Charles Zelanovits fälldes Quick i november 1994 av Piteå tingsrätt för mord på ynglingen. Hans mamma och bror fick ta del av kannibalism, nekrofili, homofili med mera vidrigheter.
Helt utan bevisning fällde ändå Piteå tingsrätt enhälligt Q för mord. Och ingen ville ju överklaga till hovrätt med flera jurister jämfört med tingsrätten dominerad av lekmän. Risken att Quick då skulle frias var uppenbar. Noterbart är att i alla åtta morddomarna mot Quick har tingsrätternas ledamöter enhälligt dömt honom som skyldig.
Men att han var så drogad… Jag har sett honom spela sin teater (han var statist i en tevesåpa en gång) speciellt under "Appojaurerättegången" i Gällivare i januari 1996. Hur han diktade och citerade ur "Fallet Mary Bell", Gitta Serenys bok om en flicka som mördat två små pojkar i England.
Kan en totalt neddrogad person läsa och ta till sig fakta från en bok. Quick kunde uppenbart det 1996. Dikten fick en triumferande journalist, som sedermera blev chefredaktör på DN, i gåva av Quick. Jag tillhörde inte den av Quick utvalda gruppen journalister han litade på.
Jag hade ju skrivit spaltmeter om honom som mytoman...
Och att han är psykopat och duperar och dominerar visar det senaste som hänt.
Han har lyckats förvandla sig till offer i den här rättsskandalen. Han som trots allt är orsaken till den. Skulle han inte ha spelat med i "Quickteamet" hade ingen dömts för mord.
Nu är frågan vem som ska plädera för att han trots allt skulle ha begått de mord han dömts för. Ingen åklagare vill bli en lågflygande kamikazepilot!
Kanske Quicks hovreporter på Dala-Demokraten kan snabbutbilda sig till åklagare och rycka in? Han som inte ens drog sig för att attackera anhöriga till saknade pojken Johan Asplund när de öppet uttryckte sina tvivel att Quick skulle vara deras sons mördare.
För med Quick inblandad är allt möjligt.
Men snäll och oskyldig farbror? Aldrig! Släpp ut honom efter de friande domarna och låt de anhöriga till mördade och saknade stå och vänta på honom. Då kanske rättvisa skipas till sist.
Och hans bror som efter 20 år då mötte Sture Bergwall/Thomas Quick. Brodern som direkt förslog att han och Quick/Bergwall skulle skriva en bok.
Ja fy fan, kan inte uttrycka mig än på det råa sättet!
Luleå den 20 december 2009
Dan Larsson författare till Mytomanen Thomas Quick, 1998.
Fot not. Dan Larsson har skrivit tre andra artiklar om Quick-skandalen på min blogg och de hittar ni i arkivet i vänsterspalten.
Murveln
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)