Det här är en hyllning till en gammal vän och fiskekamrat upp i norr. En man som vigt sitt liv åt sportfisket och kampen för våra orörda vattendrag och naturen de rinner igenom. Jag talar om fiskeförfattaren och miljökämpen Gunnar Westrin, bosatt i samhället Råneå, tre mil norr om Luleå vid Norrbottens-kusten.
Genom samhället strömmar fortfarande den vackra Råneälven orörd och brusande. Fortfarande kan människorna i älvdalen njuta av sin älv i sina gårdar eller sommarstugor vid den. Fortfarande kan de dra storgäddor i selen, harr och öring i forsarna eller i älvens många små fina biflöden. Fortfarande kan de se utterns spår i nysnön vid isvakarna på vintern och höra tranornas rop från myrarna på våren. Fortfarande kan de bada i älven eller köra snöskoter på den när istäcket lagt sig.
Allt detta tack vare en enda man: GUNNAR WESTRIN!
Utan att darra på manschetten så påstår jag att det Gunnar Westrin gjorde i sin kamp för Råneälven saknar motstycke i svensk miljöhistoria. Tillika miljöjournalistik. För Gunnar gjorde tvärtemot sin mycket mäktiga och rika motståndare, Vattenfall, journalisterna till sina vänner redan från början. Det innebar att denne ensamme älvräddaren plötsligt hade tillgång till ”megafoner” när han hittade på sina ”upptåg” eller pekade på att Vattenfall kom med lögner hela tiden,för att övertyga befolkningen om att en utbyggnad av älven var det enda rätta. Det var ett framgångsrikt recept visade det sig. Gång på gång stod det statliga bolaget där med brallorna nere avslöjade inpå bara skinnet. Det gällde tex utlovade arbetstillfällen, påverkan på miljön i älvdalen, områdena som skulle översvämmas vid dammbyggena mm.
Jag jobbade själv mycket med frågan på Radio Norrbotten och tror inte jag fått så mycket skäll och anmälningar på mig som under den tiden. Men jag friades dock samtliga gånger av Radionämnden ska tilläggas.
Vattenfall blev mer och mer frustrerade över den envise läraren i Råneå som var en ständigt närvarande ”gäst” på deras ”informationsmöten” ute i byarna i älvdalen. Gunnar drog också till sig oss journalister eftersom hans närvaro garanterade rubriker och bra ”nyhets-stoff”. Tidningarna började svämma över av insändare som var rena personangreppen på Gunnar som person. Bla kallades han ”den sommarlediga läraren som lekte navajo-indian med sina metspön”, ni förstår hur lågt debatten sjönk! När man inte kunde bemöta Gunnars sakargument ägnade man sig åt att påpeka att han bla hade sommarlov som lärare, han var ung(!) och dessutom en aning långhårig(?) Vem fan kan lita på en sån typ va? Var det dolda budskapet i insändarna som elaka tungor säger var beställningsjobb av Vattenfall..? Men faktum är att buropen på mötena nu ersattes av applåder för den orädde miljökämpen som gav fullkomligt fan i alla tillmälen och bara kämpade på för att rädda sin älskade älv!
Jag märkte själv av på radion hur opinionen sakta men säkert började svänga över till den den ”lille mannen” i Råneås fördel. Tipsen haglade in från en allt mer upprörd allmänhet som krävde sanningen på bordet om en utbyggnad av Råneälven. T o m vattenrallare från Vietastunnel-bygget tipsade om hur det statliga bolaget förde folk bakom ljuset. Situationen började bli allt mer ohållbar för Vattenfall och hösten 1986 kom den förmodade dödsstöten då riksdagen klubbade ”Naturresurs-lagen”.
Men prestigeförlusten var för stor, vattenkraftsepoken fick inte ta slut här, ansåg Vattenfall som hittade ett kryphål i den nya lagen och förberedde en utbyggnad ändå(!) Av en slump fick jag reda på detta, gick ut med det och sen satte miljöminister Birgitta Dahl definitivt stopp för projektet med orden: - Vi ska inte ha någon stat i staten. Vattenfall ska göra som vi säger!
Jag vill med denna artikel inte bara hylla Gunnar Westrin för hans insats som miljökämpe/älvräddare, utan även påvisa att den s.k. lilla människan i samhället kan göra mycket för naturen och miljön. Nog så viktigt att tänka på i dessa dagar då många djur och fiskarter hotas av utrotning. Men miljörörelsen har förändrats sen Råneälv-stridens dagar. Nu är den som ”Hulken”: Stor, stark, grön och förbannad!
Kämpa på alla naturvänner där ut i världen!
Fot Not: Enligt vad jag vet så går Gunnar Westrin fortfarande ner till sin älskade älv i Råneå med flugspöt i handen och njuter av det orörda vattendragets skönhet. Å han är såååå lyyycklig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
