Så kom det då äntligen! Beslutet att världens mest omordiske seriemördare, Tomas Quick, beviljats resning i ett av dom åtta mord han så tvivelaktigt har dömts för. Detta innebär också att en av dom största journalistiska bragderna i svensk journalistik är ett faktum! För även om många ”solat sig i glansen” av Quick-skandalen och gjort sig namn på den, bla via TV-mediet, så är det journalisten Dan Larsson i Luleå som gjort grovjobbet. Som var den som allra först ifrågasatte seriemördaren Tomas Quick och hans erkännande av mord, enligt löpande- band-principen. Dan Larsson kom redan 1998 med sin bok – ”Mytomanen Tomas Quick” – och ifrågasattes av en enig journalistkår, däribland undertecknad.
Men sedan vi bytt och signerat varandras böcker och jag tagit del av Dannes undersökande journalistik ändrade jag uppfattning helt och tänkte:
- Det här är ju ta mig fan inte riktigt klokt!
Dan Larsson kan nu utan tvekan utnämnas till ett unikum i svensk journalistik och jag skulle bli mycket förvånad och besviken om han inte sent omsider får ”Stora journalistpriset” för arbetet med rättsskandalen, Tomas Quick! För vem har avslöjat något liknande i det här landet sedan IB-affären ?
Nu lämnar jag över ordet till Danne som får beskriva vad vi nu har att vänta oss i detta praktfiasko för svensk rättvisa!
DAN LARSSON SKRIVER: Genom att Thomas Quick nu får resning i det första av åtta mord han dömt för kommer fallet i en absurd dager. Förr fanns ingen som försvarade Thomas Quick som återtagit dopnamnet Sture Bergwall.
Nu finns ingen som vill plädera för att han skyldig. För vilken åklagare vill förlora åtta mordmål i följd. Så illa är det. Ständige Quick-åklagaren Christer van der Kwast har sannolikt kommenderats att ta pension. Annars vore det här med resningar ett passande jobb för honom. Han förlorade alla större mål utom de mot Quick. Där ingen försvarade Quick, spel mot ett mål.
Men nu blir det kanske walkover åt andra hållet. Ingen åklagare ska kunna kommenderas att ta sig an mål som är hopplösa att vinna. Så är läget när den största rättsskandalen i i Sverige ska rullas upp. Vore det inte passande och bättre att sätta upp ett cirkustält med clowner och avgöra saken där den passar bäst? Men tyvärr är det för allvarligt. Tänk nu på att de anhöriga som fått 50.000-100.000 i skadestånd av staten (Quick har inga pengar att betala de miljoner som ytterligare ska utbetalas) riskerar att bli återbetalningsskyldiga.
Quick kommer att frias i alla åtta morddomarna. Och då han är oskyldig får han säkert 30-40 miljoner i skadestånd!
Men de anhöriga till offren är blåsta. Samt att de verkliga mördarna som nu går fria (sju av morden är preskriberade, det åttonde preskriberas i juni 2010) känner tacksamhet mot Quick och det svenska rättsväsendet.
Med Thomas Quick inblandad är allt möjligt. Till och med att han fortsatt att dupera och nu vänt titeln seriemördare till att vara ett offer!
Ni kanske har sett hans hulkande i telefon när han fick beskedet att Svea hovrätt beviljat honom resning i fallet med den i Rörshyttan mördade israelen Yenon Levi. Quick dömdes 1997 av numera nerlagda Hedemora tingsrätt för att 1988 ha mördat israelen.
Det innebär att Falu tingsrätt får ta sig an målet. Och här finns bevis för att en tunisier är mördaren. Fallet Levi finns beskrivet i min bok Mytomanen Thomas Quick utgiven 1998. Så jag går inte in i detalj här. Men visst är det väl roligt att ingen nu vill fälla den "harmlöse" Thomas Quick. Det är ju så synd om den forne seriemördaren som i djävulska mordbeskrivningar pinat anhöriga till mördade och saknade, barn bland dem.
Helt utan motiv, det går inte att ta fasta på mordbeskrivningar på två saknade barn, Therese Johannessen från norska Drammen och Johan Asplund från Bosvedjan, Sundsvall. Och den sedan 1976 försvunne Charles Zelmanovits, vars kvarlevor återfanns utanför Piteå 1993. Men Quick fälldes för mord på två fortsatt saknade människor; där en mordbeskrivning är utan värde. Ändå tillät det svenska rättsväsendet att Thomas Quick fick ytterligare pina anhöriga till de saknade barnen.
Trots att dödsorsaken inte kunde fastställas på Charles Zelanovits fälldes Quick i november 1994 av Piteå tingsrätt för mord på ynglingen. Hans mamma och bror fick ta del av kannibalism, nekrofili, homofili med mera vidrigheter.
Helt utan bevisning fällde ändå Piteå tingsrätt enhälligt Q för mord. Och ingen ville ju överklaga till hovrätt med flera jurister jämfört med tingsrätten dominerad av lekmän. Risken att Quick då skulle frias var uppenbar. Noterbart är att i alla åtta morddomarna mot Quick har tingsrätternas ledamöter enhälligt dömt honom som skyldig.
Men att han var så drogad… Jag har sett honom spela sin teater (han var statist i en tevesåpa en gång) speciellt under "Appojaurerättegången" i Gällivare i januari 1996. Hur han diktade och citerade ur "Fallet Mary Bell", Gitta Serenys bok om en flicka som mördat två små pojkar i England.
Kan en totalt neddrogad person läsa och ta till sig fakta från en bok. Quick kunde uppenbart det 1996. Dikten fick en triumferande journalist, som sedermera blev chefredaktör på DN, i gåva av Quick. Jag tillhörde inte den av Quick utvalda gruppen journalister han litade på.
Jag hade ju skrivit spaltmeter om honom som mytoman...
Och att han är psykopat och duperar och dominerar visar det senaste som hänt.
Han har lyckats förvandla sig till offer i den här rättsskandalen. Han som trots allt är orsaken till den. Skulle han inte ha spelat med i "Quickteamet" hade ingen dömts för mord.
Nu är frågan vem som ska plädera för att han trots allt skulle ha begått de mord han dömts för. Ingen åklagare vill bli en lågflygande kamikazepilot!
Kanske Quicks hovreporter på Dala-Demokraten kan snabbutbilda sig till åklagare och rycka in? Han som inte ens drog sig för att attackera anhöriga till saknade pojken Johan Asplund när de öppet uttryckte sina tvivel att Quick skulle vara deras sons mördare.
För med Quick inblandad är allt möjligt.
Men snäll och oskyldig farbror? Aldrig! Släpp ut honom efter de friande domarna och låt de anhöriga till mördade och saknade stå och vänta på honom. Då kanske rättvisa skipas till sist.
Och hans bror som efter 20 år då mötte Sture Bergwall/Thomas Quick. Brodern som direkt förslog att han och Quick/Bergwall skulle skriva en bok.
Ja fy fan, kan inte uttrycka mig än på det råa sättet!
Luleå den 20 december 2009
Dan Larsson författare till Mytomanen Thomas Quick, 1998.
Fot not. Dan Larsson har skrivit tre andra artiklar om Quick-skandalen på min blogg och de hittar ni i arkivet i vänsterspalten.
Murveln
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jäkligt bra Danne. Du kan dra en slipsten. Mäktigt helt enkelt och som du klär av Quick inte bara en gång utan nu den andra gången också.
Bra inledning Murvel. Skicka min hälsning och kommentar till Danne :)
Skicka en kommentar