"Quick - skandalen" - Dan Larsson skriver : Tjäna pengar Quickt !

Då är vi i andra stadiet som jag redan förutsåg i min bok ”Mytomanen Thomas Quick”, som kom ut 1998. Först att Quick efter några år i tystnad skulle backa och ta tillbaka alla erkända mord. Sedan resningar i alla sex rättegångar där han dömts för åtta mord och får han det och frias blir det ett enormt skadestånd. För varför skulle två kända advokater med egna pengar ta sig an fallet med att begära resningsansökningar för Quick? För att rättsväsendet agerat så att en sinnesjuk erkänt mord han inte är skyldig till; så enkelt är det och heder åt advokaterna trots att de har ett syfte; sannolikt att bli ännu mer kända och etablerade.

För Quick är fortsatt en språngbräda i karriären och inkomsterna. Men som vanligt hamnar anhöriga till offer, barn, som Sture Bergwall under namnet Thomas Quick dömts för mord på i skymundan.

De stora summor som utdömts i skadestånd är luftpengar. Jag skrev om detta för flera år sedan efter kontakt med flera av anhöriga till offer som Quick dömts ha mördat. De hade fått en bråkdel av summorna genom Brottsoffermyndigheten – resten ska Quick/Bergwall betala och han har inga pengar – ännu.

Tjänar han pengar på böcker så ska han krävas på skadestånden. Men frias han i alla rättegångar (dömd för åtta mord i sex rättegångar 1994-2001) som det ska begäras resning i så går det inte att få några pengar från honom.

Han är ju då oskyldig i lagens mening till de mord han, en sinnessjuk, erkänt. Och då faller också de tidigare utdömda skadestånden. Och än en gång drabbas anhöriga till saknade och mördade.

En annan detalj som ger ytterligare en fadd smak i det här äckliga fallet med Thomas Quick. Det är inte hedervärt att nu ska det tjänas pengar snabbt på böcker, Sture Bergwall/Thomas Quick har försonats med sin broder Sten-Ove efter decennier utan kontakt. Liksom en alkoholist som skyller sitt drickande på allt, så ursäktar sig broder Sten-Ove med att Sture nu är Sture och inte Thomas Quick.

Sedan föreslår han att de ska skriva en bok tillsammans. Brodern som skrev boken ”Min bror Thomas Quick” 1995 vill ha mer. Och ett knappt halvår efter Quick/Bergwalls officiella avbön som Nordens värste seriemördare kommer det böcker, varav en ”broderbok” med titeln Thomas Quick är död.

Pelle Svensson, som varit juridiskt ombud för föräldrarna till den sedan 1980 försvunne Johan Asplund, Sundsvall, (Quick dömdes för mord på den saknade pojken 2001), hakar på; men inget av de större förlagen ger ut som de verkar i de all hast skrivna manusen. Svensson och Sten-Ove Bergwall satt i slutet av maj 2009 tillsammans i Stockholm och signerade sina böcker som ges ut på samma förlag; Thomas Quick fanns enligt förhandsinfo med från Säter med hjälpt av tekniken av idag när det gäller trådlös kommunicering. Här sitter en av de värsta kritkerna av Quick och ”Quickteamet” (i den ingår åklagaren Christer van der Kwast, Quicks advokat under större delen av tiden, Claes Borgström, minnespsykolog Sven-Åke Christianson, psykoterapeut Birgitta Ståhle, och kriminalinspektör Seppo Penttinen) och signerar böcker med broder Quick/Bergwall.

Ja, ingen förvånar i turerna kring Thomas Quick/Sture Bergwall !

Men Pelle Svensson gör en dundermiss när han hävdar i boken att i ”fallet Therese” (Johannessen, den nioåriga flickan försvann i norska Drammen sommaren 1988, Quick fälldes för mord 1998 på den fortsatt saknade flickan) har den ”pakistanske” pappan fört bort henne. Therese är enligt Svensson flerbarnsmamma och bor nu utomlands.

Men i min bok ”Mytomanen Thomas Quick” skriver jag redan 1998 att polisen i Drammen avfört den teorin att den spanske fadern Jesus Soto skulle ha rövat bort dottern. Han var då 1998 en nergången och desillusionerad människa, skild från Thereses mamma.

Och nu har mamman till Therese Johannessen, Inger-Lise, gått till attack mot Svensson bland annat i norska kvällstidningen Verdens Gang. Hon anklagar Svensson för att enbart söka publicitet för att sälja boken. Mamman betonar att Thereses pappa är spanjor, inte från Pakistan. Att flickan inte är bortförd. Mamman hotar med rättsliga åtgärder mot Svensson.

Eländigt för Pelle Svensson som får skylla sig själv. Enda räddningen för trovärdigheten är att han bevisar sitt påstående med att plocka fram Therese Johannessen i livet. Det blir nog svårt efter drygt 20 år!

Jag vet hur noga man måste vara med faktakollen speciellt i fallet Thomas Quick. Inte minst för att jag då 1998 skrev en kritisk bok mot Quick och ”Quickteamet”, dessutom ansågs jag vara en redneck, lantisjournalist.

Ja med Quick och ”Quickteamet” är/var allt möjligt även att lantisar protesterade mot rättsrötan och karriäristerna som använde honom som språngbräda; en sinnessjuk utnyttjades av rättväsendet och gynnade uppenbart en av dess anställda jurister, en åklagare vid namn Christer van der Kwast. Han gjorde kometkarriär från att ha varit åklagare på vischan sitter han nu på en av de högst rankade posterna som åklagare i Sverige. En minnespsykolog, Sven-Åke Christianson, ingående i Q-team var docent 1994 när han vittnade inför Piteå tingsrätt för att styrka Quicks trovärdighet, nu är docenten professor! Quicks mest anlitade advokat under fler år, Claes Borgström, tjänade multum på att inte försvara klienten utan i stället plädera för Quicks/den åtalades skuld.

Det här skedde inför lägsta rättsinstans, tingsrätter dominerade av lekmän. Att dessa inte kunde stå emot inför trycket när åklagare, åtalad samt en kändisadvokat gemensamt gick in för fällande morddomar kan man ju kanske förstå...

Ingen försvarade Thomas Quick, det var spel mot ett mål.

Och rättsväsendet lät fem tingsrätter, den lägsta rättsinstansen dominerad av lekmän, fastställa i åtta domar för mord att Thomas Quick var/är Nordens värste seriemördare. Domar baserade helt utan fällande teknisk bevisning utan på Thomas Quick, en drogad och sinnesjuk människas berättelser. Fakta, om det fanns sådana, hade han bevisligen fått via personer inom ”Quickteamet” inräknat en journalist. Men nu kunde besvärliga olösta mordfall avskrivas som lösta tack vare teamet.

När jag åren 1994-1998, efter att ha varit på de två första rättegångarna som gällde ett dubbelmord och ett försvinnande (”Appojauremorden”, Gällivare fjällvärld, fakta längre ner i texten, och fallet Charles Zelmanovits, Piteå), fall som jag följt från början hårt ifrågasatte Quick och ”Quickteamet” först i Norrländska Socialdemokraten senare i en bok. Då var det JAG som var tokig och Thomas Quick, bevisligen sinnessjuk, den vettige! När det blåste smålt så inte såg jag eller hörde av de här kritiska farbröderna som nu turas om att hävda att de aldrig trott på Quick. Två av dem beställde var sitt exemplar av min bok Mytomanen Thomas Quick (har kvar kvittensen) och gick sedan ut och dammade på ”Quickteamet” med närvarokänsla. De syntes däremot aldrig till på mordplatser och rättegångarna mot Quick, nä jag ska inte skriva ”ja fy....” !

Historiken om Quick är mångfaldigad med olika sanningshalter beroende på år; men här är en kortversion: Sture Bergwall, 59, tog namnet Thomas efter sitt första påstådda offer i Växjö 1964. Den dag ynglingen Thomas Blomgren mördades i Växjö 1964 konfirmerade den jämnårige Sture Bergwall i Falun, 53 mil från Växjö, ändå hävdades från ”Quickteamet” att Quick var skyldig, men det gick inte att åtala eftersom brottet var preskriberat.

Efternamnet Quick härstammar från mamman som ogift, förövrigt ska hon ha varit släkt med Arne ”Rosen” Quick, allt enligt tidiga intervjuer med den person som först kallades Sätermannen 1993-1994, men efter en rymning offentliggjordes namnet Thomas Quick.

En hemsk best på Säter som mördat och ätit upp kroppsdelar, könsdelar, från offren. Myten om Thomas Quick späddes på tack vare betalda intervjuer av medierna. Thomas Quick kunde läsa på, han hade dator, Internet, tillgång till fax (han ringde NSDs dåvarande nyhetschef Lennart Norman och ville ha mina kritiska artiklar mot honom faxade till Säter), tidningar, hängivna journalister, speciellt en på en tidning i Dalarna, inte Falu-Kuriren, som matade honom med uppgifter om olösta mord enligt det som nu bekräftats av Thomas Quick/Sture Bergwall själv.

Ja fy fan, aj, där var jag igen...

Dan Larsson, journalist och författare i Luleå.

Fot not: Dan Larsson är, som framgår ovan, den journalist som ligger bakom avslöjandet av hela den så kallade "Quick-skandalen". Danne gjorde sig känd i Norrbotten som en nagel i ögat på myglande makthavare och andra suspekta typer och har även belönats med det fina journalistpriset, " Guldspaden", för sin effektiva grävande journalistik. Danne ger fortsättningen av sin version av turerna kring Thomas Quick i morgon. Missa inte!

Murveln