Quick - skandalen: Dan Larsson skriver: Därför trodde jag aldrig på Thomas Quick !

För att travestera på rubriken; för elva år sedan när min bok Mytomanen Thomas Quick kom ut var jag relativt ensam bland journalisterna om den här åsikten; undantagen var bland andra Maria Wilhelmson, Moderna Tiders redaktionssekreterare.

Så här började det; i slutet av 1993 började det komma fram artiklar om en fruktansvärd best på Säter som mördat, styckat, våldtagit liken samt ätit av dem. ”Sätermannen” var första pseudonymen på eländet som skulle drabba främst Norge och Sverige. Efter en misslyckad rymning så publicerades han självpåtagna namn; Thomas Quick, född 1950 som Sture Bergwall i Falun.

En medelålders individ som barn vårdades för TBC och fick hälsningar av Farbror Sven Jerring i Barnens brevlåda. Som pojke skadade han hjärnan vid ett fall och fick en bestående motorisk skada.

Och som vuxen misslyckades han med alla brott och blev klassad som sinnessjuk, annars hamnar man inte på Säter; alltså en tok som hade god man. Men det hindrade inte honom att dupera nästan hela Sverige och Norge, inräknat journalister. Den misslyckade token hade i motsats till alla tidigare misslyckade brott farit runt i Norden och mördat i smyg utan att avslöjas, jo, jo, hemska sagor…

Några medier betalade 1993 Thomas Quick 20.000 kronor eller gav honom dator och annat för ”fruktansvärda” intervjuer, i de här fallet fruktansvärda för journalisternas trovärdighet, nu 2009 när Quick tagit tillbaka alla erkännanden! De åtta mord han dömts för samt trettitalet som han utretts för.

Och en del av journalisterna som besökte Quick 1993-1994 på Säter hävdar nu att de aldrig trott på honom. Men förklara då de artiklar styrda av Quick som publicerades då. Och hur man förmådde Thomas Quick att se vansinnig ut på fotona.

Men jag har sett fortsättningen av bildserierna, hur Quick sedan bryter ut i skratt…

En åklagare på vischan, Christer van der Kwast, då Härnösand, fick Thomas Quick på sitt bord eftersom det första mord Quick erkände låg inom hans område. Här skapades inledningen till Quickteamet, kriminalinspektör Seppo Penttinen, Sundsvall, kopplades in som Q:s ständige förhörsledare och ledare; Tex, att i terräng som Quick uppgett att han nattetid styckat, burit och grävt ner offer, måste han ledas i dagsljus av Penttinen!

Här spelade han motoriska skada in, något Quickteamet inte brydde sig om. Den var nu komplett med advokat, den kände Claes Borgström som tjänade miljoner på att inte försvara Quick, minnespsykologen Sven-Åke Christiansson, som var docent, nu professor, samt Quicks chefsterapeut på Säter , Birgitta Ståhle.

Nu var det bara att tuta och köra över rätts-Sverige!

Premiären var i Piteå i november 1994; den sedan 1976 saknade 15-åringen Charles Zelmanovits kvarlevor återfanns efter 16 år. Det avskrevs först 1993 som ett självförvållat dödsfall. De kroppsdelar som saknades tillskrevs vilda djur, ett rävgryt låg alldeles vid fyndplatsen.

Thomas Quick tog på sig det som ett mord och hävdade att han fört bort kroppsdelarna.

Och åtalades 1994. Och äntligen fick vi i norr se denne fruktansvärde seriemördare (skratt). En flinskallig taskig individ som inte verkade kunna ta ihjäl ens några av de myggor som syntes på den video som visades när han vallades på den plats där pojkens kvarlevor hittades. I svår terräng så valde Quick med sina motoriska problem att dels bära honom genom detta samt begrava kroppen i stenskravel (!). Lägg till detta att Quick sade att det var snö på marken, helt fel, bilder från sökandet efter pojken 1976 visar att det var barmark!

Och rättegången samlade en klick troende reportrar från södra Sverige samt TT, som skickade ut sina åsikter över landet. Sådana som jag i norr tagit del av men nu funderade över när jag såg eländet som kallades Nordens värste seriemördare.

Thomas Quick höll käften under hela rättegången, men videon, åklagare samt advokat, pinade pojkens mamma som broder som fanns med de mest ohyggliga morddetaljer.

Pojken hade raggats upp av Quick och en av de otaliga utpekade kumpaner som han alltid pekat ut men som aldrig åtalats; bevisen, Quick fabler räckte inte till för åtal mot dom!

Charles, 15, som bevisligen haft samlag med en flicka samma kväll han försvann, skulle ha suttit och onanerat åt Quick i bilens baksäte, en tonåring skulle onanerat åt en ”gubbe”.

Resten blev en utdragen mordhistoria som liksom övriga finns med i detalj i Mytomanen Thomas Quick.

Kontentan var att inget band Quick till Piteå vid tiden för mordet; den bil han lånat hade absolut inte lånats ut av den utpekade mannen i Falun. Han sade att den siste som skulle fått låna bilen var Thomas Quick.

Så liksom i fallet med en fortsatt saknad pojke i Sundsvall, Johan Asplund, (försvann 1980) hade Quick inget fordon men lyckades ändå genomföra mord på en fortsatt saknad, och dömas för detta 2001.

Han dömdes också 1994 för mord på Charles Zelmanovits, trots att dödsorsaken för ynglingen aldrig gick att fastställa.

Och rekvisitan i Piteå tingsrätt, en del av pojken kläder samt en stor bågsåg som absolut inte hade med fallet att göra; de låg mitt i salen under teven som visat videon från Quicks rekonstruktion med vrålanden och allt som hörde till, allt för att göra situationen makabrare.

Och det här rapporterades av troende Quick-reportrar för den stora allmänheten i Sverige. Jag skrev i Norrländska Socialdemokraten efter rättegången att Quick aldrig kunde dömas för mord.

Det fanns ingen teknisk bevisning, dödsorsaken kunde inte fastställas samt att de enda ”bevisen” var Quicks fablande som återgavs under rättegången.En sinnessjuk persons påhitt!

Trots detta fälldes Thomas Quick av en enig Piteå tingsrätt, premiären var avklarad nu väntade fortsättningen. Otroligt nog även det i Norrbotten, i januari 1996 ställdes han inför rätta för Appojauremorden.

Två holländska turister, en man och kvinna, slaktades i sitt tält natten mot den 13 juli 1984. En utpekad gärningsman fanns. Det spelade ingen roll, pedofilen, nekrofilen, homofilen, kannibalen Thomas Quick åtalades och dömdes helt otroligt för Appojauremorden.

Thomas Quick diktade och höll hov under rättegången, nu var han självsäker och backades upp i sitt pläderande för att fällas av advokaten Claes Borgström. Fakta som han lämnat under förhör på Säter att han innan morden åkt rälsbuss från Jokkmokk till Messaure togs inte fram.

Helt klart, det har aldrig funnits en järnväg mellan de platserna!

Då plockades en stulen cykel fram; den stal Quick utanför samemuseet i Jokkmokk, den preciserades tillhöra Anneli Hällsten, Jokkmokk. Eländigt nog stals hennes cykel efter morden i Appojaure och på en helt annan plats, jag plockade fram en kopia på stöldanmälan.

Spelade ingen roll, med cykelns hjälp kom han i kontakt (Quicks version) med en hårt kriminell på ett fik i Jokkmokk. Nu slängdes cykeln, den kriminelle hade en VW-pickup, och med den tog sig mördarparet till Appojaure i Gällivare fjällvärld.

Den kriminelle hade sagt att ett utländskt par tältade i Appojaure; i själva verket så fanns inte ens det mördare paret då i Sverige utan Nordnorge.

Men för att korta av; det visade sig sedan att den här kriminelle hade alibi vid tiden för Appojauremorden. Han ville komma och framföra det under rättegången i Gällivare men nekades.

Ändå pekades han ut av Quick som medmördare samt namngavs under rättegången och i domen som Quicks medhjälpare.

Ja med Quick var allt möjligt; eländet fortsatte och det jag siade om att när han försvunnit från rampljuset och inte får specialbehandling på Säter. Kommer han att ta tillbaka allt samt kräva resning och skadestånd.

Det har han nu via advokater gjort!

Jo, en sak till från rättegången i Gällivare; Quick-trojkans troende reportrar bad mig först att skicka domen till dem, de som reste söderut, domen skulle falla senare.

Då protesterade en journalist från en kvällstidning; ”Nä, han kan man inte lita på”.

Ett mycket hedervärt omdöme att jag inte trodde på Quick och lite kul så här i efterhand.

Hur hedervärda är det här murvlarna i dag.? De som bidragit till att genom skapandet av Quick som seriemördare, gjort att det nu går flera mördare lösa i samhället som givetvis kan slå till igen!

Trots allt så finns det riktiga mördare som begått de trettiotal mord Q tagit på sig och därmed stoppat jakten på de riktiga mördarna.

Och glöm inte alla pinade anhöriga som med ovan nämndas Q-bistånd pinades ännu djävligare…

Dan Larsson, frilansjournalist och författare, Luleå

Fot not: Dan Larsson är, som framgår ovan, den journalist som ligger bakom avslöjandet av hela den så kallade "Quick-skandalen". Danne gjorde sig känd i Norrbotten som en nagel i ögat på myglande makthavare och andra suspekta typer och har även belönats med det fina journalistpriset, " Guldspaden", för sin effektiva grävande journalistik.

Hans tidigare krönikor om Quick-skandalen finns här nedan på bloggen.

Murveln