Förra helgens massaker på den svenska vargstammen visar sig i efterhand ha varit precis så oorganiserad, oplanerad och illa utförd som vi motståndare befarat! Det som präglar reaktionen hos ansvariga är en rejäl baksmälla som efter en krogsväng där allt som INTE skulle hända, HÄNDE!
För det första: Huvudargumentet för hela vansinnet, att vår inavlade vargstam måste saneras genom denna galna jakt, har fallit som en fura. De så för stammen viktiga Alfa-paren har skjutits utan förbarmande, trots att vissa djur haft radiosändar-halsband som bara en blind kunnat undgå att se! I Tex Gävleborgs län innebär det att 8 valpar nu blivit föräldralösa innan de hunnit tränas upp för jakt på vilt av sina föräldrar. Vilket i sin tur innebär att de unga vargarna i desperation kommer att söka föda på lättast möjliga sätt. Bland annat genom att riva tamdjur. Vilket i sin tur innebär att kraven på skyddsjakt på dessa vargar kommer som ett brev på posten och återigen har vi ett gäng hillbillys ute i skogen med osäkrade bössor och ett leende på läpparna! Vilket innebär:
EN HEL JÄVLA FLOCK FRISKA VILDA VARGAR ÄR UTROTAD!
Nu ska ingen försöka lura i mig att detta inte varit planerat redan från början. Den enorma skada på vår lilla vargstam som jakten nu orsakat går aldrig att reparera! Till och med mannen med ”monster-toupén” Andreas Carlgren tycks ha insett detta och ber nu lite försynt om ”ursäkt” i svamliga uttalanden. Dessutom hävdar vissa att regeringen blivit vilseledd av jägarförbundet – BULLSHIT!
En REGERING i demokratin Sverige ska ALDRIG KUNNA bli vilseledd av ett litet sketet förbund med några hundra tusen medlemmar! Carlgren har ju för fan en hel armé av experter till sitt förfogande och de avrådde enhälligt från att tillåta licensjakt på varg! Men vad gick snett då, undrar vän av ordning?
KARLJÄVELN LYSSNADE INTE PÅ EXPERTERNA!
Andreas Carlgren storhetsvansinne vet inga gränser och han gillade tydligen att frottera sig med ”macho-grabbarna” som bär vapen. Jag är i ärlighetens namn väldigt konfunderad över Carlgrens agerande. Han är ju ändock minister ,dvs , sitter i regeringen i Sverige. Det här med licensjakten på varg gick lite FÖR lätt igenom alla ”demokratiska” processer? Jag ställer nu frågan helt öppet, som många vargvänner ställer sig idag, efter att ha bevittnat förra helgens blodbad ute i skogarna.
VAD HAR MILJÖMINISTERN FÖR KOPPLING TILL JÄGARNA???
Innan jakten startade togs ett riksdagsbeslut som innebar att vi ska ha en vargstam i Sverige på 210 djur. Hur många finns kvar idag kan man ju undra? När får vi veta de egentliga siffrorna för jaktens skador på vargstammen? Finns det färre än 210 vargar kvar måste ju jakten anses vara ett ”brott” mot riksdagsbeslutet av ansvarig minister, och denne kan alltså vinka ”jö jö” till jobb och kollegor! Något annat händelseförlopp vore otänkbart i dagsläget. Man ska också ha i åtanke att tre fjärdedelar av svenska folket, alltså 75 %, var emot vargjakten, visar alla mätningar som gjorts. Något för Alliansen att tänka på inför valet i höst kanske…
Andreas Carlgren försöker framstå som en visionär och säger att han hoppas att invandringen av ” ryssvargar” från Finland ska öka. Men inte ett ord om HUR det ska gå till? Har ju inte funkat hittills så varför skulle det göra det nu? Dessutom, de få vargar i Norrbotten som lyckats överleva några dagar i renskötselområdena och som märkts med sändare har lik förbannat blivit skjutna kort efteråt. Skyddsjakt kallas det! Carlgren har inte ens talat med renägarna uppe vid gränsen, vilket jag tycker är rent jävla oförskämt! Lastar han över ansvaret för den svenska vargstammen på renägarna i Norrbotten så ska dom väl i alla fall informeras om detta va? Det är ju faktiskt deras renar vargarna från öst livnär sig på där uppe!
Nä, miljöminister Andreas Carlgrens fortsatta ”planer” för den svenska vargstammen är slående lik en känd actionserie och film:
”MISSION IMPOSSIBLE”!
lördag 9 januari 2010
söndag 3 januari 2010
Vargslakten - Ett politiskt självmord av Alliansen!
När jag hörde vår miljöminister Andreas Carlgren tala i Almedalen för två sedan blev jag bara full skratt. Scenen äntrades av en puttefnask till karl i en alldeles för stor ”trendig” sommarkostym och på huvudet satt en monstertoupé som bara måste ha inköpts på ”Buttericks” eller liknande! När sedan denna parodi på en minister/politiker i var och varannan mening slängde in fraser som skulle få t o m Björn Ranelid att framstå som ödmjuk var fiaskot ett faktum.
- JAG är Sveriges miljöminister, JAG styr över miljöpolitiken, JAG ska se till att…etc…
Att karlfan dessutom hade mage till att ägna resten av den veckan åt att festa med pojkvännen istället för att besöka seminarier och andra arrangemang om bla gasledningen i Östersjön stack ju också i ögonen en del. Speciellt som det var på arbetstid betald av oss svenskar! Jo, detta är faktiskt sant!
Igår skrattade jag inte mer åt ”popsnörepolitikern” Carlgren. Via nyheterna fick jag ta del av något av det absolut värsta, osannolika, makabra jag någonsin sett på TV. Döda blodiga svenska vargar som släpades i snön av flinande hillbillys i Yamaha-kepsar. Stirriga desperata tjänstemän på Länsstyrelsen som förgäves försökte hålla ordning i den hysteriska dödsdans som miljöministern villigt bjudit upp till! Överskjutningar av varg i vissa områden och skadeskjutningar på många håll . Alla sagor och legender om vargar bleknar i jämförelse med det hatiska blodbad som ägde rum i de svenska skogarna igår lördag!
Orsaken till denna massaker stavas : INKOMPETENS !
Jag har skrivit det förr och tvingas göra det ännu en gång. Vår miljöminister är ta mig fan det minst pålästa och okunnigaste statsråd jag har skådat i mitt liv!
Mot EU:s bestämmelser och mot forskarnas råd beviljar alltså karljäveln licensjakt på en stam av rovdjur som inte uppgår till mer än drygt 200 individer. Resultatet fick vi se i tv-nyheterna igår = SKANDAL!
Man ju undra över hur Carlgren tänker, OM han tänker och vad i hela friden hans kollegor i regeringen nu tycker sen vansinnigheterna exponerats i TV ? Statsministern tycks ju ha fullt upp med att förvirrat lalla omkring i EU-korridorerna och göra små intetsägande uttalanden om ”eventuella” klimathot och annat luddigt…
Miljöminister Carlgrens partiledare Maud Olofsson verkar inte bry sig om ”toupé-mannens” klavertramp, för hon har problem med muffen! Säger hon själv i alla fall. Att det är hennes muff som gör att hon får kritik för SAAB och andra näringslivspolitiska magplask.
Kärringen har fått spunk!
För mig framstår den övriga regeringens tystnad/ointresse som ett bevis på att inte de heller tar den lille puttefnasken i monstertoupé på allvar. När Carlgren fattade beslutet om licensjakt på varg så reagerade få politiker, om ens någon(?). Idag framstår detta som ett gigantiskt misstag från Alliansens sida! För det är nämligen val i år och de reaktioner som slakten på varg ute i skogarna fått hos svenska folket kommer garanterat att sätta sina spår i valurnorna. Såg idag en läsarundersökning i DN som visade att drygt 70 % av de tillfrågade läsarna ansåg att vargjakten var fel! Över 15 000 hade svarat då.
Sug på den du Carlgren!
Jag tror/hoppas att den slakt av ett av EU(!) i Europa rödlistat rovdjur i den svenska skogarna ska skicka den nuvarande regeringen djupt ner i ett svart hål, ovanpå Andreas Carlgren som självklart ska hamna underst! För oavsett om Mona Sahlin skulle kapa en hel jävla långtradare med ”Toblerone” så förlåter vi henne allt i dagsläget!
- Ta en till tant, och här har du en hel kortlek med kontokort du kan använda hej vilt!
Det vi fick se i tv-nyheterna igår kommer att avgöra valet i höst och gör dessutom att den lille puttefnasken i för stora kostymer och monstertoupé, för alltid satt sitt enda spår i svensk miljöpolitik!
Tyvärr…
- JAG är Sveriges miljöminister, JAG styr över miljöpolitiken, JAG ska se till att…etc…
Att karlfan dessutom hade mage till att ägna resten av den veckan åt att festa med pojkvännen istället för att besöka seminarier och andra arrangemang om bla gasledningen i Östersjön stack ju också i ögonen en del. Speciellt som det var på arbetstid betald av oss svenskar! Jo, detta är faktiskt sant!
Igår skrattade jag inte mer åt ”popsnörepolitikern” Carlgren. Via nyheterna fick jag ta del av något av det absolut värsta, osannolika, makabra jag någonsin sett på TV. Döda blodiga svenska vargar som släpades i snön av flinande hillbillys i Yamaha-kepsar. Stirriga desperata tjänstemän på Länsstyrelsen som förgäves försökte hålla ordning i den hysteriska dödsdans som miljöministern villigt bjudit upp till! Överskjutningar av varg i vissa områden och skadeskjutningar på många håll . Alla sagor och legender om vargar bleknar i jämförelse med det hatiska blodbad som ägde rum i de svenska skogarna igår lördag!
Orsaken till denna massaker stavas : INKOMPETENS !
Jag har skrivit det förr och tvingas göra det ännu en gång. Vår miljöminister är ta mig fan det minst pålästa och okunnigaste statsråd jag har skådat i mitt liv!
Mot EU:s bestämmelser och mot forskarnas råd beviljar alltså karljäveln licensjakt på en stam av rovdjur som inte uppgår till mer än drygt 200 individer. Resultatet fick vi se i tv-nyheterna igår = SKANDAL!
Man ju undra över hur Carlgren tänker, OM han tänker och vad i hela friden hans kollegor i regeringen nu tycker sen vansinnigheterna exponerats i TV ? Statsministern tycks ju ha fullt upp med att förvirrat lalla omkring i EU-korridorerna och göra små intetsägande uttalanden om ”eventuella” klimathot och annat luddigt…
Miljöminister Carlgrens partiledare Maud Olofsson verkar inte bry sig om ”toupé-mannens” klavertramp, för hon har problem med muffen! Säger hon själv i alla fall. Att det är hennes muff som gör att hon får kritik för SAAB och andra näringslivspolitiska magplask.
Kärringen har fått spunk!
För mig framstår den övriga regeringens tystnad/ointresse som ett bevis på att inte de heller tar den lille puttefnasken i monstertoupé på allvar. När Carlgren fattade beslutet om licensjakt på varg så reagerade få politiker, om ens någon(?). Idag framstår detta som ett gigantiskt misstag från Alliansens sida! För det är nämligen val i år och de reaktioner som slakten på varg ute i skogarna fått hos svenska folket kommer garanterat att sätta sina spår i valurnorna. Såg idag en läsarundersökning i DN som visade att drygt 70 % av de tillfrågade läsarna ansåg att vargjakten var fel! Över 15 000 hade svarat då.
Sug på den du Carlgren!
Jag tror/hoppas att den slakt av ett av EU(!) i Europa rödlistat rovdjur i den svenska skogarna ska skicka den nuvarande regeringen djupt ner i ett svart hål, ovanpå Andreas Carlgren som självklart ska hamna underst! För oavsett om Mona Sahlin skulle kapa en hel jävla långtradare med ”Toblerone” så förlåter vi henne allt i dagsläget!
- Ta en till tant, och här har du en hel kortlek med kontokort du kan använda hej vilt!
Det vi fick se i tv-nyheterna igår kommer att avgöra valet i höst och gör dessutom att den lille puttefnasken i för stora kostymer och monstertoupé, för alltid satt sitt enda spår i svensk miljöpolitik!
Tyvärr…
fredag 1 januari 2010
” Grevinnan och Påeten” Del 2!
Här fortsätter dagboksanteckningarna från herr P:s dagbok som publicerades igår. För er som inte läst den första delen så finns den här nedan på sidan: Mycket nöje!
Grevinnan var uppe i något slags extatiskt tillstånd och trippade runt på den persiska mattan med händerna under den mäktiga bysten. Hon stannade plötsligt samtidigt som hon började deklamera sitt påem.
- Mina bröst är som svalor som häckar och…
- Stopp, gör halt kvinna, röt jag upprörd till alla sinnen. Vad är det ni säger kvinna?
- Vad menar ni herr P? Dessa ord kom plötsligt över mig en morgon i köket och jag skrev genast ner dom! Jag tycker det låter fint jag, sa hon med lite barskare röst.
- Kära grevinnan. Den där meningen är ju hämtad ur en vämjelig schlager skriven av ”Tristtorp & Clabbarpar´n”, för tusan! Lyssnade ni möjligen på radion den morgonen, min sköna, sa jag lite vänligare. Man ska inte bita den hand som föder en!
- Jo, kanske jag gjorde, minns inte riktigt. Seså herr P, hjälp mig loss från mattan nu. Jag tycks ha fastnat på något sätt…Hon ryckte och drog men de små feta fötterna verkade ha befunnit sig för länge i den fotriktiga skorna och sög sig genom fukten fast i den persiska vävnadskonsten hon stod på.
Jag sög tag i grevinnan under armarna och drog tills fötterna lossnade med ett tydligt ”plopp-plopp” och vi halvt ramlade ner på en divan som stod mitt i salongen.
- Å herregud herr P, jag älskar era starka armar runt mig, låt oss snarast uppsöka min himmelsäng för en stunds äråtisk meditation tillsammans!
- Nä, grevinnan, nu ska vi inte vara otidiga! Jag använde min barska och befallande röst och sa vidare att bordets rikliga gåvor måste inmundigas snarast!
- Ni spenderar aldrig natten hos mig mer herr P, man kan ju misstänka att ni bara utnyttjar en stackars rik kvinna! Hon drog sedesamt ner tältet som glidit upp på de grova låren, reste sig och tultade barfota bort till det dignande smörgåsbordet.
- Men snälla grevinnan. Jag blir djupt upprörd över att ni ens kan snudda vid sådana tankar om mig, utbrast jag med en utstuderat sårad röst. Lite darr till och med . Ni vet att ni är den stora inspirationen i mitt skaldande och att jag vore intet utan era kloka råd och visa ord som ger mig vägledning till påesins innersta. Och som föder mig, göder mig och beundrar mig såsom bara en förälskad kvinna kan göra, fast det sa jag inte högt förståss ! Jag är en gentleman nämligen…
- Å älskade herr P, kan ni inte stanna kvar i natt, som ni gjorde förr? Jag känner mig så ensam i den där enorma sängen! Snälla ni, gör det och läsa era underbara påem för mig tills jag somnar in?
- Nåväl, jag kan läsa för er en stund, men nu ska vi ta för oss av guds gåvor här på bordet. Jag tog min vana trogen bara en liten gnutta av varje maträtt, utom den ryska kaviaren och löjrommen dessa läckerheter slevade jag upp i stora högar på den handmålade tallriken i kinesiskt porslin från Ming-dynastins dagar. Lite tunt knäcke att ösa rommen på fullbordades hela härligheten!
Vi åt under tystnad utom när jag avbröt måltiden för att skriva några kråkfötter på servetten och deklamera rimmade fyllevisor i förvrängd form. Men grevinnan jublade och lilla fröken Anna gav mig blickar där hon pilade runt och fyllde på våra glas hela tiden. Hon viskade i mitt öra när hon gav mig påfyllning igen.
- Jag stannar här i natt och sover på kammaren där uppe. Vore bra om ni kunde ge mig en extra påesilektion herr P. Jag behöver så förtvivlat en injektion av er stora inspiration igen! Kommer ni upp?
- Självklart, sa jag och fick det nästan att låta som en uppoffring. Ska bara söva grevinnan först. Jag blinkade och hon blinkade tillbaka och trippade iväg ut i köket. Hennes ljuvliga lilla stjärt sjöng för mig, bara i dur!
- Varför kan ni inte sova hos mig herr P? Grevinnans dimmiga ögon var tårfyllda och ledsna.
- Det är ju Tård, grevinnan. Tård ska skötas och matas även på natten. Tård var en undulat grevinnan propsat på att jag skulle ha som sällskap i min vindsvåning. Jag upptäckte snart att det arma fjäderfäet var helt imbecill och vägrade att äta eller dricka. Efter några dagar var Tårds öde beseglat och jag begravde honom i en papperspåse som innehållit kanelbullar en timme tidigare. Han ligger i en liten bokskog och luktar kanel just nu.
- Men fågeln behöver väl ingen tillsyn på natten herr P? Han sover väl då med skynket över buren?
- Tård sover för alltid och luktar kanel, slank det ur mig i champagneruset. Jävlars, skärpning herr P, annars är sötebrödsdagarna snart över!
- Vad säger ni människa? Sörplar panel, är fågel galen eller vad?
- Tård vill nog bygga bo och hackar på väggpanelen hela tiden, förklarar jag mig snabbt. Puh, det var nära ögat, din gamle skojare!
- Du kanske borde göra dig av med kräket, sa grevinnan och reste sig. Nu får ni hjälpa mig till divanen och läsa lite ur er nya bok tills jag somnar.
- Kanske det, svarade jag. Men som skald bär det mig emot att tillgripa våld mot något levande här på vår jord. Jag drog grevinnan bryskt över golvet och lät henne dråsa ner på divanen. Jag hann bara läsa den första av dikterna ur den nya boken innan hon snarkade högljutt och belåtet.
Jag smet ut i trappen med rocken över armen och gick de två trapporna upp till fröken Annas kammare. Knackade lätt på dörren som genast öppnades.
- Lite påesi, unga dam?
- Hemskt gärna, herr P. Stig på!
Hukande i Visbys smalaste gränder hälsar jag eder på årets första dag!
Högaktningsfullt
Herr P, Pået
Grevinnan var uppe i något slags extatiskt tillstånd och trippade runt på den persiska mattan med händerna under den mäktiga bysten. Hon stannade plötsligt samtidigt som hon började deklamera sitt påem.
- Mina bröst är som svalor som häckar och…
- Stopp, gör halt kvinna, röt jag upprörd till alla sinnen. Vad är det ni säger kvinna?
- Vad menar ni herr P? Dessa ord kom plötsligt över mig en morgon i köket och jag skrev genast ner dom! Jag tycker det låter fint jag, sa hon med lite barskare röst.
- Kära grevinnan. Den där meningen är ju hämtad ur en vämjelig schlager skriven av ”Tristtorp & Clabbarpar´n”, för tusan! Lyssnade ni möjligen på radion den morgonen, min sköna, sa jag lite vänligare. Man ska inte bita den hand som föder en!
- Jo, kanske jag gjorde, minns inte riktigt. Seså herr P, hjälp mig loss från mattan nu. Jag tycks ha fastnat på något sätt…Hon ryckte och drog men de små feta fötterna verkade ha befunnit sig för länge i den fotriktiga skorna och sög sig genom fukten fast i den persiska vävnadskonsten hon stod på.
Jag sög tag i grevinnan under armarna och drog tills fötterna lossnade med ett tydligt ”plopp-plopp” och vi halvt ramlade ner på en divan som stod mitt i salongen.
- Å herregud herr P, jag älskar era starka armar runt mig, låt oss snarast uppsöka min himmelsäng för en stunds äråtisk meditation tillsammans!
- Nä, grevinnan, nu ska vi inte vara otidiga! Jag använde min barska och befallande röst och sa vidare att bordets rikliga gåvor måste inmundigas snarast!
- Ni spenderar aldrig natten hos mig mer herr P, man kan ju misstänka att ni bara utnyttjar en stackars rik kvinna! Hon drog sedesamt ner tältet som glidit upp på de grova låren, reste sig och tultade barfota bort till det dignande smörgåsbordet.
- Men snälla grevinnan. Jag blir djupt upprörd över att ni ens kan snudda vid sådana tankar om mig, utbrast jag med en utstuderat sårad röst. Lite darr till och med . Ni vet att ni är den stora inspirationen i mitt skaldande och att jag vore intet utan era kloka råd och visa ord som ger mig vägledning till påesins innersta. Och som föder mig, göder mig och beundrar mig såsom bara en förälskad kvinna kan göra, fast det sa jag inte högt förståss ! Jag är en gentleman nämligen…
- Å älskade herr P, kan ni inte stanna kvar i natt, som ni gjorde förr? Jag känner mig så ensam i den där enorma sängen! Snälla ni, gör det och läsa era underbara påem för mig tills jag somnar in?
- Nåväl, jag kan läsa för er en stund, men nu ska vi ta för oss av guds gåvor här på bordet. Jag tog min vana trogen bara en liten gnutta av varje maträtt, utom den ryska kaviaren och löjrommen dessa läckerheter slevade jag upp i stora högar på den handmålade tallriken i kinesiskt porslin från Ming-dynastins dagar. Lite tunt knäcke att ösa rommen på fullbordades hela härligheten!
Vi åt under tystnad utom när jag avbröt måltiden för att skriva några kråkfötter på servetten och deklamera rimmade fyllevisor i förvrängd form. Men grevinnan jublade och lilla fröken Anna gav mig blickar där hon pilade runt och fyllde på våra glas hela tiden. Hon viskade i mitt öra när hon gav mig påfyllning igen.
- Jag stannar här i natt och sover på kammaren där uppe. Vore bra om ni kunde ge mig en extra påesilektion herr P. Jag behöver så förtvivlat en injektion av er stora inspiration igen! Kommer ni upp?
- Självklart, sa jag och fick det nästan att låta som en uppoffring. Ska bara söva grevinnan först. Jag blinkade och hon blinkade tillbaka och trippade iväg ut i köket. Hennes ljuvliga lilla stjärt sjöng för mig, bara i dur!
- Varför kan ni inte sova hos mig herr P? Grevinnans dimmiga ögon var tårfyllda och ledsna.
- Det är ju Tård, grevinnan. Tård ska skötas och matas även på natten. Tård var en undulat grevinnan propsat på att jag skulle ha som sällskap i min vindsvåning. Jag upptäckte snart att det arma fjäderfäet var helt imbecill och vägrade att äta eller dricka. Efter några dagar var Tårds öde beseglat och jag begravde honom i en papperspåse som innehållit kanelbullar en timme tidigare. Han ligger i en liten bokskog och luktar kanel just nu.
- Men fågeln behöver väl ingen tillsyn på natten herr P? Han sover väl då med skynket över buren?
- Tård sover för alltid och luktar kanel, slank det ur mig i champagneruset. Jävlars, skärpning herr P, annars är sötebrödsdagarna snart över!
- Vad säger ni människa? Sörplar panel, är fågel galen eller vad?
- Tård vill nog bygga bo och hackar på väggpanelen hela tiden, förklarar jag mig snabbt. Puh, det var nära ögat, din gamle skojare!
- Du kanske borde göra dig av med kräket, sa grevinnan och reste sig. Nu får ni hjälpa mig till divanen och läsa lite ur er nya bok tills jag somnar.
- Kanske det, svarade jag. Men som skald bär det mig emot att tillgripa våld mot något levande här på vår jord. Jag drog grevinnan bryskt över golvet och lät henne dråsa ner på divanen. Jag hann bara läsa den första av dikterna ur den nya boken innan hon snarkade högljutt och belåtet.
Jag smet ut i trappen med rocken över armen och gick de två trapporna upp till fröken Annas kammare. Knackade lätt på dörren som genast öppnades.
- Lite påesi, unga dam?
- Hemskt gärna, herr P. Stig på!
Hukande i Visbys smalaste gränder hälsar jag eder på årets första dag!
Högaktningsfullt
Herr P, Pået
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
