Herr P:s dagbok: "Grevinnan och Påeten!" Del 1

Här får ni ta del av ännu en sida ur herr P:s dagbok. Denne lika väldige som okände poet, eller ”pået” som han kallar sig…

Som jag visst nämnde förra gången så är mitt namn herr P- P som i Pået. Jag tar mig friheten att stava såsom ord pläga att låta i vettiga människors öron. En frihet som endast vi stora Påeter kan ta oss. Jag vill nu förtälja om en fredagskväll i mitt anspråkslösa liv.
Jag hade bestämt mig! Denna afton skulle jag ta av mig oket/korset jag bär på mina axlar genom att skalda och dikta för en bättre värld. Jag tänkte helt enkelt förlusta mig och bara koppla av framför den enfaldiga televisionsapparaten. Allt var klart för festen. Fem salta pinnar på ett kaffefat på bordet som utgjordes av en sliten trälåda i ek.
Måtta är mitt motto!
Plastdunken med den lustiga lilla kranen var fylld med mitt eget hembryggda maskrosvin med tillsats av bolmört samt något min vän skogshuggaren kallar ”skogsstjärna”. Bolmörten anses vara giftig, men det är bara strunt. Den skärper intellektet på oss stora påeter och återfinns i vår favoritdryck, Absint. Dessvärre förbjuden i detta fåniga land!
Precis när jag skall starta upp televisionen så ringer den lilla röda telefonen grevinnan tvingat på mig. Grevinnan säger man inte nej till. Hon är ingen grevinna alls, men hennes bankkonto är i högsta grad adligt och hon bekostar alla tryckningar av mina diktsamlingar utan att blinka! Hon är helt enkelt ”guds gåva till påeten” , som jag brukar skoja med henne om.
- Detta är herr P.
- Å hej, grevinnan här. Stör jag?
- Absolut! Jag HATAR att tala i telefonen!
- Vad bra. Jag tänkte höra om du vill titta över och se på din senaste diktsamling som kom från tryckeriet idag. Jag har beställt hit lite buffé med catering också. Kommer du?
- Självklart!
- Jag har skrivit en egen dikt också som du ska få höra! Lite äråtisk,mmm…
- Uff…
-Då syns vi om en stund!
-Absolut!
Jag tömmer glaset med mitt dryckjom, känner svår yrsel, och går sedan ned mot medeltidsstaden med raska steg. Grevinnan har en fashionabel etagevåning i ett hus från 1200-talet inne i innerstan. När jag ringer på öppnar lilla fröken Anna, grevinnans hembiträde som jag är mycket förtjust i. Hon går och läser påesi hos mig varannan torsdag och vi är de goaste vänner. Lilla Anna är så vackert rosig om kinderna när hon lämnar mitt enkla tjäll…
- God afton herr P. Lilla Anna i den figursydda franska hembiträdesuniformen tar emot och niger som sig bör.
- God afton lilla vän. Jag stiger in och stirrar fascinerat ner i den djupa klyftan mellan hennes bröst. Ack såna liljevita kullar att skalda om och dyrka, sjunga sin lov!
- Hallå, herr P. Mitt ansikte sitter här uppe!
- Jag har gjort mitt val, svarar jag med min mest mystiska röst. Det dolska låter sig bara anas.
Lilla Anna fnittrar och hjälper mig av med rocken.
- Hi,hi ni är då för tokig ni herr P. Grevinnan väntar i salongen.
Jag går in i den enorma salongen och låter ögonen kritiskt granska buffén som står uppdukad på det stora bordet. Ah, vilken fröjd för ögonen på en fattig skald i mänsklighetens tjänst. Rökt ål, gravlax, små köttbullar, aladåber och syltor i långa banor. Här ska ätas!
- Å välkommen min store diktare! Grevinnan tultar fram över golvet iklädd något som ser ut som ett mellanting av köksgardiner och ett tvåmanstält. Grevinnan är så att säga lite fyllig i sin kroppsbyggnad. Inte alls fet, utan fyllig, som sagt.
Jag ger henne en varm kram men släpper när hon flämtande börjar trycka sig allt hårdare emot mig. Hon stinker dessutom sprit lång väg. Hon är helt klart äråtiskt lagd i afton och det kan bli besvärligt, enär jag ju har lilla Anna att göra min kurtis hos. Anna kommer just intrippande med en ishink där en fyllig rund flaska champagne ruvar som en äggsjuk höna.
-Se här min käre vän, säger grevinnan med blossande kinder. Ta och drick för påesins framtid och era världsomstörtande dikter! Herr P ni är vår tids störste skald!
- Självklart, säger jag blygsamt och sveper i snabb takt fyra glas av den bubblande drycken.
- Det kan behövas, tänker jag, med tanke på grevinnans sinnelag denna kväll.
- Å här är då ert senaste alster i tryck, grevinnan ger mig ett litet grått oansenligt bokliknande häfte med mitt namn och verkets titel på. ” Påesi från den gamla staden”. Jag känner tårarna välla upp i ögonen bara av att se titeln, då jag vet hur många timmar på unkna kaféer som ligger bakom detta, hur många solkiga servetter det gått åt för att få ihop den urkraft dessa dikter förmedlar till läsarna!
- Å, blir ni så rörd herr P, se här ta lite mer champagne! Grevinnan räcker mig flaskan och jag tömmer den i några djupa klunkar. Lilla Anna pilar ut i köksregionerna efter mer av detta elixir. För det behövs – NU!
- Nu herr P, ska jag läsa den dikt jag arbetat med i en hel vecka, nej, jag ska DANSA fram den för er också! Grevinnan blir så ivrigt att hon knappt hinner få av sig sina fotriktiga ecco-skor och de korviga strumporna. Jag stirrar förhäxad på hennes små fläskiga fötter.
- Grevinnan! Ni har fått mossa på tårna!
- Vad? Tihi,ånej, stolle där. Är ju bara mitt naturgröna nya nagellack jag beställt från Paris!
Säga vad man vill om fransoserna, men göra affärer kan dom, tänkte jag i mitt stilla sinne.
Fortsättning på ”Grevinnan och Påeten” följer i morgon, missa inte den!
ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA LÄSARE DÄR UTE !
Er trogne murvel samt Herr P!

GOD JUL - ÖNSKAR MURVELN!

Jag tillönskar alla trogna samt "otrogna" läsare av den här bloggen en synnerligen god jul och ett riktigt gott nytt år! Till nyår kommer "traditionsenligt" berättelsen om "Grevinnan och Påeten" kan tilläggas!
Er tillgivne Murveln

"Quick-skandalen: Walkover-segrar för mytomanen Quick!

Så kom det då äntligen! Beslutet att världens mest omordiske seriemördare, Tomas Quick, beviljats resning i ett av dom åtta mord han så tvivelaktigt har dömts för. Detta innebär också att en av dom största journalistiska bragderna i svensk journalistik är ett faktum! För även om många ”solat sig i glansen” av Quick-skandalen och gjort sig namn på den, bla via TV-mediet, så är det journalisten Dan Larsson i Luleå som gjort grovjobbet. Som var den som allra först ifrågasatte seriemördaren Tomas Quick och hans erkännande av mord, enligt löpande- band-principen. Dan Larsson kom redan 1998 med sin bok – ”Mytomanen Tomas Quick” – och ifrågasattes av en enig journalistkår, däribland undertecknad.
Men sedan vi bytt och signerat varandras böcker och jag tagit del av Dannes undersökande journalistik ändrade jag uppfattning helt och tänkte:
- Det här är ju ta mig fan inte riktigt klokt!
Dan Larsson kan nu utan tvekan utnämnas till ett unikum i svensk journalistik och jag skulle bli mycket förvånad och besviken om han inte sent omsider får ”Stora journalistpriset” för arbetet med rättsskandalen, Tomas Quick! För vem har avslöjat något liknande i det här landet sedan IB-affären ?
Nu lämnar jag över ordet till Danne som får beskriva vad vi nu har att vänta oss i detta praktfiasko för svensk rättvisa!

DAN LARSSON SKRIVER: Genom att Thomas Quick nu får resning i det första av åtta mord han dömt för kommer fallet i en absurd dager. Förr fanns ingen som försvarade Thomas Quick som återtagit dopnamnet Sture Bergwall.
Nu finns ingen som vill plädera för att han skyldig. För vilken åklagare vill förlora åtta mordmål i följd. Så illa är det. Ständige Quick-åklagaren Christer van der Kwast har sannolikt kommenderats att ta pension. Annars vore det här med resningar ett passande jobb för honom. Han förlorade alla större mål utom de mot Quick. Där ingen försvarade Quick, spel mot ett mål.
Men nu blir det kanske walkover åt andra hållet. Ingen åklagare ska kunna kommenderas att ta sig an mål som är hopplösa att vinna. Så är läget när den största rättsskandalen i i Sverige ska rullas upp. Vore det inte passande och bättre att sätta upp ett cirkustält med clowner och avgöra saken där den passar bäst? Men tyvärr är det för allvarligt. Tänk nu på att de anhöriga som fått 50.000-100.000 i skadestånd av staten (Quick har inga pengar att betala de miljoner som ytterligare ska utbetalas) riskerar att bli återbetalningsskyldiga.
Quick kommer att frias i alla åtta morddomarna. Och då han är oskyldig får han säkert 30-40 miljoner i skadestånd!
Men de anhöriga till offren är blåsta. Samt att de verkliga mördarna som nu går fria (sju av morden är preskriberade, det åttonde preskriberas i juni 2010) känner tacksamhet mot Quick och det svenska rättsväsendet.
Med Thomas Quick inblandad är allt möjligt. Till och med att han fortsatt att dupera och nu vänt titeln seriemördare till att vara ett offer!
Ni kanske har sett hans hulkande i telefon när han fick beskedet att Svea hovrätt beviljat honom resning i fallet med den i Rörshyttan mördade israelen Yenon Levi. Quick dömdes 1997 av numera nerlagda Hedemora tingsrätt för att 1988 ha mördat israelen.
Det innebär att Falu tingsrätt får ta sig an målet. Och här finns bevis för att en tunisier är mördaren. Fallet Levi finns beskrivet i min bok Mytomanen Thomas Quick utgiven 1998. Så jag går inte in i detalj här. Men visst är det väl roligt att ingen nu vill fälla den "harmlöse" Thomas Quick. Det är ju så synd om den forne seriemördaren som i djävulska mordbeskrivningar pinat anhöriga till mördade och saknade, barn bland dem.
Helt utan motiv, det går inte att ta fasta på mordbeskrivningar på två saknade barn, Therese Johannessen från norska Drammen och Johan Asplund från Bosvedjan, Sundsvall. Och den sedan 1976 försvunne Charles Zelmanovits, vars kvarlevor återfanns utanför Piteå 1993. Men Quick fälldes för mord på två fortsatt saknade människor; där en mordbeskrivning är utan värde. Ändå tillät det svenska rättsväsendet att Thomas Quick fick ytterligare pina anhöriga till de saknade barnen.
Trots att dödsorsaken inte kunde fastställas på Charles Zelanovits fälldes Quick i november 1994 av Piteå tingsrätt för mord på ynglingen. Hans mamma och bror fick ta del av kannibalism, nekrofili, homofili med mera vidrigheter.
Helt utan bevisning fällde ändå Piteå tingsrätt enhälligt Q för mord. Och ingen ville ju överklaga till hovrätt med flera jurister jämfört med tingsrätten dominerad av lekmän. Risken att Quick då skulle frias var uppenbar. Noterbart är att i alla åtta morddomarna mot Quick har tingsrätternas ledamöter enhälligt dömt honom som skyldig.
Men att han var så drogad… Jag har sett honom spela sin teater (han var statist i en tevesåpa en gång) speciellt under "Appojaurerättegången" i Gällivare i januari 1996. Hur han diktade och citerade ur "Fallet Mary Bell", Gitta Serenys bok om en flicka som mördat två små pojkar i England.
Kan en totalt neddrogad person läsa och ta till sig fakta från en bok. Quick kunde uppenbart det 1996. Dikten fick en triumferande journalist, som sedermera blev chefredaktör på DN, i gåva av Quick. Jag tillhörde inte den av Quick utvalda gruppen journalister han litade på.
Jag hade ju skrivit spaltmeter om honom som mytoman...
Och att han är psykopat och duperar och dominerar visar det senaste som hänt.
Han har lyckats förvandla sig till offer i den här rättsskandalen. Han som trots allt är orsaken till den. Skulle han inte ha spelat med i "Quickteamet" hade ingen dömts för mord.
Nu är frågan vem som ska plädera för att han trots allt skulle ha begått de mord han dömts för. Ingen åklagare vill bli en lågflygande kamikazepilot!
Kanske Quicks hovreporter på Dala-Demokraten kan snabbutbilda sig till åklagare och rycka in? Han som inte ens drog sig för att attackera anhöriga till saknade pojken Johan Asplund när de öppet uttryckte sina tvivel att Quick skulle vara deras sons mördare.
För med Quick inblandad är allt möjligt.
Men snäll och oskyldig farbror? Aldrig! Släpp ut honom efter de friande domarna och låt de anhöriga till mördade och saknade stå och vänta på honom. Då kanske rättvisa skipas till sist.
Och hans bror som efter 20 år då mötte Sture Bergwall/Thomas Quick. Brodern som direkt förslog att han och Quick/Bergwall skulle skriva en bok.
Ja fy fan, kan inte uttrycka mig än på det råa sättet!

Luleå den 20 december 2009
Dan Larsson författare till Mytomanen Thomas Quick, 1998.

Fot not. Dan Larsson har skrivit tre andra artiklar om Quick-skandalen på min blogg och de hittar ni i arkivet i vänsterspalten.
Murveln

"Sit down comedy" - Bara rumpor -Homovigslar och att göra en jättehund!

Länge sedan något nytt kom upp här på bloggen pga olika inväntningsprocesser med fall jag jobbar med. Här bjuds ni i alla fall på lite ”sit down comedy” a la murveln denna oktobermånad anno 2009.

Politisk ohyra: Det största av de partier som jag gemensamt benämner politisk ohyra får sina fiskar varma denna höst eftersom Aftonbladets chefredaktör Jan Helin bestämt så(!) Det är hedersamt för Helin att han publicerade en så kallad debattartikel skriven av detta partis s k partiledare. I detta skämt till debattartikel drar den politiska ohyran ner brallorna på sig själva och står där med rumpan bar, och det är banne mig ingen vacker syn! Rasismen frodas i sina värsta former och muslimerna påstås vara ett jättehot här i Sverige…?

Reaktionerna lät inte vänta på sig och AB blev anmälda till JK för hets mot folkgrupp. JK friade givetvis AB eftersom dom ju inte SKRIVIT den s k artikeln. Borde det inte varit ohyran som anmälts istället va? Av Aftonbladet – till Anticimex !

Tyvärr handlar allt detta bara om publicistiska knep från bådas sidor. Det politiska ohyrepartiet får en massa oförtjänt uppmärksamhet inför nästa års val, och AB framstår som riddaren som har ihjäl den hemska draken och räddar hela landet. Jag erkänner motvilligt:

SMART SOM FAN AV BÅDA SIDOR!

Homovigslar: Svenska kyrkan har nu våndats färdigt och beslutat sig för att tillåta vigslar mellan homosexuella i kyrkorna. Man ska inte svära i kyrkan men jag måste faktiskt få säga:

DET VAR TA MIG FAN PÅ TIDEN!

Nu är den här frågan mer komplex än man kan tro och jag har haft samtal med en vän inom kyrkan om detta spörsmål och insett att allt inte är svart eller vitt. OM en präst inte vill viga homosexuella pga sin tro, så anser jag nu att han bör kunna vägra med detta som skäl. Men hans/hennes skäl ska banne mig granskas HÅRT av stiftet innan det godkänns. För hur man än vänder och vrider på saken så står ju kyrkan för Jesus budskap, KÄRLEKEN, det budskap han också dog för där uppe på korset! Om denna kärlek uppstår mellan två personer av samma kön så kan jag aldrig tänka mig att Jesus skulle fördömt de människorna! Inte den Jesus som jag anser mig känna i alla fall. Han skulle välsignat de älskande och tillönskat dom all lycka i jordelivet! Precis som vi alla borde göra!

Stefan Tornberg: Att göra en kovändning, eller att markant ändra sin uppfattning i någon viktig fråga brukar ju kallas att ”göra en pudel”. Om man ska använda det talesättet på den centerpartistiske riksdagsmannen Stefan Tornberg från Luleå, så får man nog säga att karl´n gjort en gigantisk St:Bernardshund!

Först skriver han en helt vansinnig och ogenomtänkt motion till riksdagen om att bygga ut biflödena till våra skyddade nationalälvar! Alltså de stora outbyggda älvarna som är skyddade av Naturresurslagen från år 1986! Men Tornberg stövlar på i riksdags- dojorna och dillar om ”miljövänlig” vattenkraft i form av minikraftverk i jokkarna , åarna och bäckarna!

Ha,ha,ha, vilken jävla stolle!

Detta gör nämnda riksdagsman år 2009 i Sverige på fullt(?) allvar och tror att det ska passera i tysthet. Miljörörelsen med älvräddaren och den oförtröttlige miljökämpen Gunnar Westrin,Råne, i spetsen for givetvis i taket, och när Tornberg såg sin plats i riksdagen försvinna i ett protestmoln i fjärran drog han snabbt som ögat tillbaka sitt livs politiska magplask!

Ha,ha,ha,sicken jävla stolle!

Tips Tornberg – Öppna en kennel, ekologisk!

Jan Guillou: Ingen människa i det här landet kan väl på allvar tro att ”superjournalisten” Jan Guillou låter NÅGON avslöja NÅGOT om honom själv utan hans tillåtelse? Därför är jag lite konfunderad över det senaste släppet från honom som agent åt KGB i unga år. Vad har han i kikaren, släpp av ny bok, filmmanus, draghjälp åt någon vän som vill tjäna stålar ??? När det gäller Guillou så bör anledningen finnas bland nämnda orsaker.

Frågan är bara vilken?

Murveln kollar in . "Hjälterånare" - rasister i kostym - Usla vägar i norr !

Såg på nyhetsmorgon en panel som diskuterade hur rapporteringen kring det spektakulära och minst sagt givande så kallade ”Helikopterrånet” skötts av media. Polisen anser av någon anledning att media på något sätt glorifierat rånarna när rånet beskrivits !

Man hallå farbror polisen ! Skärpning för fan !

För det första så ska fan i mig inte polisen tala om för media vad dom ska skriva eller hur dom ska sköta sin nyhetsrapportering. Basta! Annars är det ingen nyhetsrapportering utan pressmeddelanden från polisen/staten och var hamnar vi då? Jo, cirka 250 mil i nordostlig riktning på 80-talet ungefär, dvs Sibirien och diktaturen Sovjet !

Jag tycker inte alls att de här rånarna har målats ut som några hjältar, även om en viss beundran för deras kupp kanske lyst igenom hos några journalister…

Men va fan gott folk ! Killarna snor en halv miljard och använder en helikopter för att flyga iväg med stålarna OCH det skadar heller ingen människa vid rånet! Jag tror personligen att det är det sistnämnda vi – allmänheten imponeras mest av i sammanhanget! På något sätt var det lite av ”Robin Hood” över hela grejen va? Fast de här snubbarna tänkte näppeligen gå omkring och dela ut pengarna till fattiga. Nä, de ska leva lyxliv i godan ro bland brudar i bastkjol, palmer, parasolldrinkar mm…NOT! En drös misstänkta sitter nu inburade men det är väl i skrivande stund oklart om det har något med rånet att göra…

Polisens sura reaktion mot media kan ha sin förklaring i att de tydligen fått varningar från serbisk polis om att några av deras ”tunga killar” var på G här i Sverige. Men det sket den svenska polisen i och vips – Helikopterligan presenterade sig!

Dumstrut på för svenskarna. Så det kan bli…

Iakttog med stor förundran nyligen en av de i kostym utklädda rasisterna i det jag kallar för den ”politiska ohyran” stå och bravera om deras valrörelse inför det kommande valet nästa år.

Han lindade in sitt främlingshat i luddiga formuleringar om att de var kritiska till hur invandringen skötts tidigare i Sverige men att de inte alls hade något emot invandrarna nu!

Sen blev det väldigt otydligt och mumligt när han skulle försöka förklara HUR de tänkte sig att åtgärda den enligt honom så försumliga invandringspolitiken från förr…?

Ska vi gissa att de har ett fix och färdigt förslag på att alla som har invandrarbakgrund snarast ska skickas tillbaka till sina hemländer ? Utan att idioterna begriper att de här människornas hemland faktiskt är SVERIGE!!!

Nä, det här ,ursäkta uttrycket , jävla packet, borde buras in och nyckeln kastas i Hornavan eller Mockfjärden(?). För hur snygga kostymer de än har, hur fina ord de än svänger sig med så är de bara simpla kriminella gangsters och rasister. De skickar torpeder på journalister som gör undersökande reportage om deras parti, de skriker slagord som skulle få en 85-årig SS-man att få ståfräs i en vecka, de hetsar mot folkgrupper utan urskiljning!

Vad låter detta som tycker ni? Ja, inte fan låter det som en beskrivning av ett politiskt parti som kandiderar till Sveriges riksdag! Nä, tror ni svarade – Maffian gangsters!

Helt rätt och därför har ni alla vunnit nåt fint – nämligen förstånd!

Det är ingen nyhet att vägnätet uppe i de norra delarna av landet är i bedrövligt skick. Det har det alltid varit! Låter märkligt kan tyckas men efter 47 år i Norrbotten och tusentals mil på de vägarna, både i jobbet och privat, så VET jag att detta är sant. Maud Olofsson basunerade nyligen ut att ”Alliansen” minsann nu satsar på vägarna i norr och att det är sossarnas fel att de är så jäkla dåliga idag. Skitsnack Maudan! Jag har nu bott här nere på Gotland i 2,5 år och även kuskat runt på vägarna en hel del på fastlandet här nere i södra Sverige och konstaterar då följande. En urusel väg här nere, som åtgärdas direkt, skulle uppe i norr betraktas som ganska hyfsad, ja rentutav godkänd! Om jag fick bestämma så skulle alla pengar på vägunderhåll i ett par års tid framåt satsas uppe Norrland och kanske främst Norrbotten! För folket som bor däruppe MÅSTE nämligen köra bil bara för att kunna handla lite käk!

Till sist bara – ELISABET ODHAMMAR? Vi vill veta vad som hände henne NU!

"Caroline-mordet" - Ett år sedan och vi är tillbaka på ruta ett !

”Som Jägarna men på riktigt”, var rubriken på den allra första hela krönika jag skrev om mordet på 29-åriga Caroline Stenvall från Piteå. Sedan blev det nästan 50 till eftersom fallet både fascinerar och frustrerar, inte bara mig utan hela Sveriges befolkning. I nyss nämnda rubrik syftar jag givetvis på Kjell Sundsvalls monumentala film om råa ”Hill-billys i Norrbottens inland.

Något som förvånar mig lite idag, med facit i hand, är hur mycket rätt jag hade om mordet redan i den allra första krönikan! Jag skrev om jägare, vapen, fylla och sexuellt våld redan då. Allt som sedan blivit sanning i och med teknisk bevisning och annan, dock inte med hjälp av den kufiske mördaren Toni Alldén. I min krönika då trodde jag att Alldén skyddade en grupp av medbrottslingar, det tror jag inte idag.

MEN jag tror att han skyddar någon lik förbannat!

Och då är vi alltså tillbaka på ruta ett eftersom denna NÅGON är en person som idag går omkring i Gällivareområdet som en fri människa. Troligen beredd och väldigt sugen på att få återuppleva kidnappningen, det sexuella våldet och andra gräsligheter stackars Caroline fick utstå! Själva mordet tror jag hans lakej och assistent Toni Alldén fick utföra på egen hand. ”Någon” tog själv inga som helst risker sen han fått göra det han väntat/längtat efter!

Det är den mannen(?) alldeles för smart för och därför sitter Toni Alldén nu i fängelse med två livstidsdomar på sig. Jag ska här försöka spalta upp de orsaker och skäl till att jag tror att det i detta nu går omkring ett formidabelt monster i människoskepnad i Gällivare. Ett monster som Toni Alldén uppenbarligen är livrädd för och som kontrollerat honom intill det ofattbaras gräns.

1) Caroline kidnappades inte vid Stenbrons rastplats där hennes bil återfanns. Nej, jag är övertygad om att gärningsmännen tog henne på en helt annan plats, vilken har jag dock ingen aning om. Det som talar för det är dels att inga som helst spår av Caroline fanns vid Stenbron, vilket polisens tekniker sa att det BORDE de ha funnits! Dels finns det där telefonsamtalet som Carolines mobil tog emot på en plats där hon absolut inte skulle ha befunnit sig! Långt ifrån Stenbron...

2) Kidnappningen/bortrövande av Caroline måste ha skett väldigt snabbt och effektivt eftersom inte en levande själ (!) sett dådet, eller iakttagit de inblandade bilarna. Detta talar, enligt mig, för att de var två gärningsmän varav en var både nykter, skärpt samt betydligt större och kraftigare än Alldén. Dvs Alldéns raka motsats!

3) Själva dådet, alltså våldtäkterna och andra hemskheter plus den misshandel rättsläkaren vittnade om att Caroline blivit utsatt för talar också för en ytterligare gärningsman. Misshandelsskadorna som läkaren beskrev var fruktansvärda och kan närmast betecknas som att Carolines ansikte var helt sönderslaget, INNAN, Alldén sköt sönder hennes huvud med sin älgstudsare. Vilket han ju också erkänt, men misshandeln nekade han till! Den man som slagit Caroline måste ha varit rent fysiskt starkt samt i ett ursinnigt/upphetsat tillstånd. Våldet talar för ett raseri som inte Toni Alldén skulle kunna uppbåda, hur gärna han än ville.

4) Det oerhört listiga igensopande av spåren som ägde rum efter mordet är något som Alldén aldrig skulle ha kommit på själv. Det är han, ursäkta uttrycket, alldeles för dum i huvudet för! Dessutom uppenbarligen skadad i hjärnan av gravt alkoholmissbruk samt intag av stora doser av lugnande tabletter. Att denna halvt zombieliknande figur skulle ha kommit på att plantera ut falska tomhylsor, handskar mm villospår är för mig tämligen otroligt! Någon sa åt honom att göra dom här sakerna, liksom att plugga in de lögner ”Engla-mördaren” Anders Eklund körde med i de första förhören när han erkände de två mord han sen fälldes för. MEN Alldén fick instruktioner om att INTE ändra berättelsen någon gång. Vilket han heller aldrig gjorde, trots en massiv överbevisning på alla jävla punkter i den vansinniga historien. I två rättegångar dessutom! Någon som styrker denna teori är att polisen inte fann något om dna-bevisning, Eklund eller liknande i Alldéns dator. Det BORDE dom ha gjort om han ensam kom på alla de här sakerna. Dom fann en massa porr men inget om att elda upp en kropp för att dölja dna-spår efter våldtäkter mm.

Sammanfattningsvis så är läget oförändrat när det gäller mordet på Caroline Stenvall för exakt ett år sedan. Trots att en mördare ringades in, åtalades och dömdes till livstid av två domstolar! Men ”Någon” hjärnan bakom dådet som sitter på alla förklaringar/sanningen om mordet är fortfarande en skugga i mörkret uppe i Gällivares skogar. Jag hoppas nu vid gud att Toni Alldéns medfångar på Kumla bankar sanningen ur honom i jakt på pengar för storyn, så att det monster till människa som går lös i Gällivare kan spärras in! Innan han kan genomföra ett nytt hemskt mord med en ny lakej att skicka i fängelse!

Quick - skandalen: Dan Larsson skriver: Därför trodde jag aldrig på Thomas Quick !

För att travestera på rubriken; för elva år sedan när min bok Mytomanen Thomas Quick kom ut var jag relativt ensam bland journalisterna om den här åsikten; undantagen var bland andra Maria Wilhelmson, Moderna Tiders redaktionssekreterare.

Så här började det; i slutet av 1993 började det komma fram artiklar om en fruktansvärd best på Säter som mördat, styckat, våldtagit liken samt ätit av dem. ”Sätermannen” var första pseudonymen på eländet som skulle drabba främst Norge och Sverige. Efter en misslyckad rymning så publicerades han självpåtagna namn; Thomas Quick, född 1950 som Sture Bergwall i Falun.

En medelålders individ som barn vårdades för TBC och fick hälsningar av Farbror Sven Jerring i Barnens brevlåda. Som pojke skadade han hjärnan vid ett fall och fick en bestående motorisk skada.

Och som vuxen misslyckades han med alla brott och blev klassad som sinnessjuk, annars hamnar man inte på Säter; alltså en tok som hade god man. Men det hindrade inte honom att dupera nästan hela Sverige och Norge, inräknat journalister. Den misslyckade token hade i motsats till alla tidigare misslyckade brott farit runt i Norden och mördat i smyg utan att avslöjas, jo, jo, hemska sagor…

Några medier betalade 1993 Thomas Quick 20.000 kronor eller gav honom dator och annat för ”fruktansvärda” intervjuer, i de här fallet fruktansvärda för journalisternas trovärdighet, nu 2009 när Quick tagit tillbaka alla erkännanden! De åtta mord han dömts för samt trettitalet som han utretts för.

Och en del av journalisterna som besökte Quick 1993-1994 på Säter hävdar nu att de aldrig trott på honom. Men förklara då de artiklar styrda av Quick som publicerades då. Och hur man förmådde Thomas Quick att se vansinnig ut på fotona.

Men jag har sett fortsättningen av bildserierna, hur Quick sedan bryter ut i skratt…

En åklagare på vischan, Christer van der Kwast, då Härnösand, fick Thomas Quick på sitt bord eftersom det första mord Quick erkände låg inom hans område. Här skapades inledningen till Quickteamet, kriminalinspektör Seppo Penttinen, Sundsvall, kopplades in som Q:s ständige förhörsledare och ledare; Tex, att i terräng som Quick uppgett att han nattetid styckat, burit och grävt ner offer, måste han ledas i dagsljus av Penttinen!

Här spelade han motoriska skada in, något Quickteamet inte brydde sig om. Den var nu komplett med advokat, den kände Claes Borgström som tjänade miljoner på att inte försvara Quick, minnespsykologen Sven-Åke Christiansson, som var docent, nu professor, samt Quicks chefsterapeut på Säter , Birgitta Ståhle.

Nu var det bara att tuta och köra över rätts-Sverige!

Premiären var i Piteå i november 1994; den sedan 1976 saknade 15-åringen Charles Zelmanovits kvarlevor återfanns efter 16 år. Det avskrevs först 1993 som ett självförvållat dödsfall. De kroppsdelar som saknades tillskrevs vilda djur, ett rävgryt låg alldeles vid fyndplatsen.

Thomas Quick tog på sig det som ett mord och hävdade att han fört bort kroppsdelarna.

Och åtalades 1994. Och äntligen fick vi i norr se denne fruktansvärde seriemördare (skratt). En flinskallig taskig individ som inte verkade kunna ta ihjäl ens några av de myggor som syntes på den video som visades när han vallades på den plats där pojkens kvarlevor hittades. I svår terräng så valde Quick med sina motoriska problem att dels bära honom genom detta samt begrava kroppen i stenskravel (!). Lägg till detta att Quick sade att det var snö på marken, helt fel, bilder från sökandet efter pojken 1976 visar att det var barmark!

Och rättegången samlade en klick troende reportrar från södra Sverige samt TT, som skickade ut sina åsikter över landet. Sådana som jag i norr tagit del av men nu funderade över när jag såg eländet som kallades Nordens värste seriemördare.

Thomas Quick höll käften under hela rättegången, men videon, åklagare samt advokat, pinade pojkens mamma som broder som fanns med de mest ohyggliga morddetaljer.

Pojken hade raggats upp av Quick och en av de otaliga utpekade kumpaner som han alltid pekat ut men som aldrig åtalats; bevisen, Quick fabler räckte inte till för åtal mot dom!

Charles, 15, som bevisligen haft samlag med en flicka samma kväll han försvann, skulle ha suttit och onanerat åt Quick i bilens baksäte, en tonåring skulle onanerat åt en ”gubbe”.

Resten blev en utdragen mordhistoria som liksom övriga finns med i detalj i Mytomanen Thomas Quick.

Kontentan var att inget band Quick till Piteå vid tiden för mordet; den bil han lånat hade absolut inte lånats ut av den utpekade mannen i Falun. Han sade att den siste som skulle fått låna bilen var Thomas Quick.

Så liksom i fallet med en fortsatt saknad pojke i Sundsvall, Johan Asplund, (försvann 1980) hade Quick inget fordon men lyckades ändå genomföra mord på en fortsatt saknad, och dömas för detta 2001.

Han dömdes också 1994 för mord på Charles Zelmanovits, trots att dödsorsaken för ynglingen aldrig gick att fastställa.

Och rekvisitan i Piteå tingsrätt, en del av pojken kläder samt en stor bågsåg som absolut inte hade med fallet att göra; de låg mitt i salen under teven som visat videon från Quicks rekonstruktion med vrålanden och allt som hörde till, allt för att göra situationen makabrare.

Och det här rapporterades av troende Quick-reportrar för den stora allmänheten i Sverige. Jag skrev i Norrländska Socialdemokraten efter rättegången att Quick aldrig kunde dömas för mord.

Det fanns ingen teknisk bevisning, dödsorsaken kunde inte fastställas samt att de enda ”bevisen” var Quicks fablande som återgavs under rättegången.En sinnessjuk persons påhitt!

Trots detta fälldes Thomas Quick av en enig Piteå tingsrätt, premiären var avklarad nu väntade fortsättningen. Otroligt nog även det i Norrbotten, i januari 1996 ställdes han inför rätta för Appojauremorden.

Två holländska turister, en man och kvinna, slaktades i sitt tält natten mot den 13 juli 1984. En utpekad gärningsman fanns. Det spelade ingen roll, pedofilen, nekrofilen, homofilen, kannibalen Thomas Quick åtalades och dömdes helt otroligt för Appojauremorden.

Thomas Quick diktade och höll hov under rättegången, nu var han självsäker och backades upp i sitt pläderande för att fällas av advokaten Claes Borgström. Fakta som han lämnat under förhör på Säter att han innan morden åkt rälsbuss från Jokkmokk till Messaure togs inte fram.

Helt klart, det har aldrig funnits en järnväg mellan de platserna!

Då plockades en stulen cykel fram; den stal Quick utanför samemuseet i Jokkmokk, den preciserades tillhöra Anneli Hällsten, Jokkmokk. Eländigt nog stals hennes cykel efter morden i Appojaure och på en helt annan plats, jag plockade fram en kopia på stöldanmälan.

Spelade ingen roll, med cykelns hjälp kom han i kontakt (Quicks version) med en hårt kriminell på ett fik i Jokkmokk. Nu slängdes cykeln, den kriminelle hade en VW-pickup, och med den tog sig mördarparet till Appojaure i Gällivare fjällvärld.

Den kriminelle hade sagt att ett utländskt par tältade i Appojaure; i själva verket så fanns inte ens det mördare paret då i Sverige utan Nordnorge.

Men för att korta av; det visade sig sedan att den här kriminelle hade alibi vid tiden för Appojauremorden. Han ville komma och framföra det under rättegången i Gällivare men nekades.

Ändå pekades han ut av Quick som medmördare samt namngavs under rättegången och i domen som Quicks medhjälpare.

Ja med Quick var allt möjligt; eländet fortsatte och det jag siade om att när han försvunnit från rampljuset och inte får specialbehandling på Säter. Kommer han att ta tillbaka allt samt kräva resning och skadestånd.

Det har han nu via advokater gjort!

Jo, en sak till från rättegången i Gällivare; Quick-trojkans troende reportrar bad mig först att skicka domen till dem, de som reste söderut, domen skulle falla senare.

Då protesterade en journalist från en kvällstidning; ”Nä, han kan man inte lita på”.

Ett mycket hedervärt omdöme att jag inte trodde på Quick och lite kul så här i efterhand.

Hur hedervärda är det här murvlarna i dag.? De som bidragit till att genom skapandet av Quick som seriemördare, gjort att det nu går flera mördare lösa i samhället som givetvis kan slå till igen!

Trots allt så finns det riktiga mördare som begått de trettiotal mord Q tagit på sig och därmed stoppat jakten på de riktiga mördarna.

Och glöm inte alla pinade anhöriga som med ovan nämndas Q-bistånd pinades ännu djävligare…

Dan Larsson, frilansjournalist och författare, Luleå

Fot not: Dan Larsson är, som framgår ovan, den journalist som ligger bakom avslöjandet av hela den så kallade "Quick-skandalen". Danne gjorde sig känd i Norrbotten som en nagel i ögat på myglande makthavare och andra suspekta typer och har även belönats med det fina journalistpriset, " Guldspaden", för sin effektiva grävande journalistik.

Hans tidigare krönikor om Quick-skandalen finns här nedan på bloggen.

Murveln

" Quick - skandalen " : Dan Larsson skriver - Därför avskyr jag Thomas Quick !

I förra avsnittet om Thomas Quick slutade jag med historiken om hur denne medelålders, flintskallige, man med motoriska problem leddes fram med rättsväsendets goda vilja som Nordens värste seriemördare. Här är fortsättningen på en hur en misslyckad småförbrytare blev beryktad och ”löste” flera för rättsväsendet besvärliga fall, enbart på Quicks, en sinnessjuks påhittade och uppbackade historier utan logik.

Man glömde tydligt bort eller ville inte minnas att han var en sinnessjuk som hamnat på Säters ”mentalhispa” på grund av ett misslyckat bankrån med gisslantagande. Att han misslyckades med alla småbrott och åkt fast. Men nu skapades en seriemördare som smugit runt i Sverige och Norge och mördat ett trettiotal människor. Han dömdes senare för åtta av dem i riktade mål i tingsrätter, åtalad, advokat och åklagare skulle övertyga lekmännen i tingsrätterna och någon enstaka jurist att Quick var skyldig till diverse mord, två av dem på fortsatt saknade barn, Johan Asplund och Therese Johannessen. Ingen av föräldrarna till de här barnen tror på Quick som mördare, men de är maktlösa.

Allt var ju möjligt med Quick inblandad: han dömdes på egna uppgifter, en sinnessjuks uppgifter. Anhörigas klart uttalade tvivel negligerades.

Men den första rättegången som var i Piteå 1994 höll han käften hela den öppna delen av rättegången; personakten drogs inför lyckta, stängda, dörrar. Det här var pilotfallet. 15-årige Charles Zelmanovits försvann i november 1976 i Piteå. Kvarlevorna återfanns utanför Piteå 1993. Då var fallet ett försvinnande, inget brott. De kroppsdelar som saknades skylldes på vilda djur, ett rävgryt fanns nära fyndplatsen som jag besökte.

Man skulle göra en grundligare utredning året efter, nu närmade sig vintern. Och Thomas Quick läste om fallet, och tog med hjälp av terapeuter, polis, åklagare, psykologer, på sig fallet som ett mord.

Jag skrev senare i november 1994 i NSD efter rättegången att rent rättegångstekniskt kan Quick inte dömas för mord. Det fanns ingen tekniskt bindande bevisning, dödsorsaken gick inte att fastställa. Enda ”bevisningen” var en video med en stönande Quick som låtsades stycka en docka på fyndplatsen, samt Quicks återgivna berättelser under förhören på Säter, förhör som kan kallas ledande, minst sagt.

Ingen försvarade Quick, i stället tillätts Quick via sin advokat och åklagaren framföra en bestialisk version hur han mördat pojken och sexuellt utnyttjat pojkens döda kropp för att sedan stycka den. Och han hade tagit med sig kroppsdelar, könsorganen, till hemmet i Falun för att leka med dem och sedan äta upp dem.

Den nu framlidna mamman till pojken samt hans bror från Piteå fick höra denna hemska saga. Och det med det svenska rättsväsendets goda minne, för det fanns ingen teknisk bevisning värd namnet, dödsorsaken kunde ju inte heller fastställas.

Ändå fälldes Quick för mord, enhälligt, och det tål att upprepas återigen; ingen försvarade honom, alla inräknat åklagare, advokat och åtalad, Quick, agerade för en fällande dom; än värre blev det framöver då Quick höll låda och diktade under nästa rättegång som blev i Gällivare i januari 1996. Jag tror inte ett dyft på att han inför rätta var så påverkad av mediciner att han ändå inte agerade kontrollerat. Han var så djävulskt beräknande och sadistisk, hur han pinade anhöriga till Charles Zelmanovits samt mamman till nioåriga Therese, Inger-Lise Johannessen, går inte att beskriva. Hon fick ledas ut från rättssalen under rättegången i ”fallet Therese” 1998 efter det Quick beskrivet hur han styckat hennes barns kropp, tagit kroppsdelar i munnen, ögonen, simmat ut med dem i en tjärn (som torrlades utan att man fann några spår) och dumpat kroppsdelarna i vattnet. Hur han under styckningen stack in handen i kroppen för att känna hennes liv, fantasier, som inte kom från en helt nerdrogad person. Quick är/var för beräknande och en stor skit i mina ögon, om det nu räknas. Han ständiga vädjande till pinade anhöriga om förlåtande under rättegångarna. Sen vände han snabbt och beskrev de mest djävulska saker som han utsatt deras barn för. Nä släpp honom fri och låt anhöriga till de offer han dömts för mord på vänta på eländet utanför sinnessjukhuset i Säter, så skipas rättvisa.

För det som de upplevt inför rätta ska upplevas för att man ska någorlunda kunna känna samma sak som dem . Jag avskyr Thomas Quick/Sture Bergwall. Jag anser honom vara en beräknande psykopat, sadist, varför skulle han annars plågat anhöriga med påhittade historier om styckningar, kannibalism, nekrofili.

Att han var beräknande säger han själv; att när någon vallning gick snett, vilket de flesta gjorde, slängde han sig medvetet ner på marken och spelade att han fått ett anfall. Psykologer, poliser, jurister med mera daltade då med honom för att få honom, den ”tappre”, att orka gå vidare.

Ja fy fan!

Jag skrev mycket kritiskt i min tidning Norrländska Socialdemokraten i inledningen av Quicks karriär. Jag trodde det här var slutet för Quick efter det tysta framträdandet i Piteå tingsrätt i november 1994. Nä, pedofilen tog på sig ett dubbelmord i Norrbotten, Appojauremorden, natten mot den 13 juli 1984 slaktades det holländska paret Jannie och Marinus Stegehuis i sitt tält i Appojaure, i Gällivare fjällvärld.

Jag trodde aldrig han ens kunde åtalas. Jag kunde fallet utan och innan. Jag arbetade den mordhelgen på NSD lokalredaktion i Gällivare, cirka nio mil från mordplatsen. Jag är född i Porjus, fem mil från mordplatsen.

Ingen Thomas Quick fanns med i den då efter Palmemordet mest omfattande polisutredningen i landet. Det fanns en huvudmisstänkt, som gick på anabola steroider, amfetamin och alkohol. I ett vansinnesanfall högg han med en yxa av sig armen och förblödde 1996, fem mil från mordplatsen. Han raseri utbröt efter det han misslyckats slå sig in med yxan till ett äldreboende.

Han vände raseriet mot sig själv och högg av sig armen med flera hugg. Vittnen som såg på tordes inte ingripa, de kände till mannen allt för väl.

Men tillbaka till Quick; i januari 1996 blev det rättegång mot Quick i ”Appojauremorden” där en kvinna och en man var mordoffren. Att han var en pojkmördare, pedofil, homofil, glömdes bort liksom att som i de flesta fall fanns en utpekad medhjälpare i morden. Bevisen räckte inte till åtal mot dem, de nekade och Quicks utpekande räckte inte ens för att åtala dem.

Men ”Quickteamet” körde på. En video visades i början på tinget i Gällivare och där syntes hur Thomas Quick gjorde allt fel i inledningen under vallning på mordplatsen. Men ändå så fälldes han för ”Appojauremorden”. Pojkmördaren, pedofilen, bögen var nu även mördare av en kvinna och man utan ifrågasättande.

Och han hade nu en annan framtoning under rättegången än i Piteå. Han diktade och pratade vältaligt. Dikten slogs etablerade journalister om; en reporter från en ansedd rikstidning visade senare upp trofén.

Ja fy fan!

När jag skrivit spaltmeter om eländet i NSD beslutade jag mig i februari 1998 att skriva en bok om Quick. Han hade då tagit på sig Norges mest uppmärksammade kriminalfall efter kriget; fallet med den försvunne nioårige Therese Johannessen, som försvann i Drammen 1988.

Det finns beskrivet i detalj i min bok ”Mytomanen Thomas Quick”, vars begränsade upplaga är slut. Den skrev jag under åtta månader, där jag mestadels sov över på NSDs redaktion helger och vardagsnätter, jag orkade inte gå hem. Skrivandet var ingen konst, men jag måste ha papper på allt, för att styrka mina uppgifter. Mitt under Therese-rättegången i Stockholm den 4 maj 1998 hade jag hela DN Debatt under ”rubben” Quick har duperar rättsväsendet”.

Senare under sommaren satt jag i TV4s nyhetssoffa och debatterade mot Quick under 14 minuter via tevelänk från Säter. Jag hade min bok framför mig; omslaget klistrat på en barnbok (tur ingen öppnade den, råmanus hade jag skickat i förväg). För ingen förläggare ville ta i en bok av en murvel anställd på en landsortsblaska som kritiserade Quick, en som ifrågasatte Nordens värste seriemördare.

Fischers dåvarande förläggare Agneta von Schinkel fnös åt mig i telefon, och menade att det där om Quick som mytoman ville inte deras läsare ta del av. Jag blev förbannad. Jag var beredd att satsa insatslägenhet och de pengar jag hade på att få ut boken.

Jag fick ut den på eget förlag. I upplagan på 800 fanns inte faktafel som kunde dras fram av objektiva, neutrala, läsare. Den enda som hittade sådana var Quicks hovreporter i Dalarna som i sin tidning under en vecka, först på nyhetsplats obemött massakrerade boken. När jag via fax påpekade detta om att jag inte fick ge genmäle så blev nyhetsartiklarna krönikor. Han har senare i Journalisten uttryckt att Larsson skrivit en skitbok.

En skitbok han ägnade helsidor åt på bästa nyhetsplats under en vecka. Det var inte underligt att inga, förutom journalisten Maria Wilhelmson, vittnespsykologen Astrid Holgersson, docent Nils Wiklund samt historikern Lennart Lundmark tordes öppet dela min uppfattning om Quick som mytoman.

Tja, inte fan blev jag rik, jag gick med 20.000 i förlust, men skit fick jag. Var fanns då de som nu hävdat att de aldrig trott på Quick; två ansedda personer beställde min bok i inledningen av 2000-talet och skrev senare med närvarokänsla kritiskt mot Quick och ”Quickteamet”. Jag såg aldrig dem på någon rättegång eller mordplats.

Mitt sista exemplar av min bok ”Mytomanen Thomas Quick” liksom Quicks ”Kvarblivelse”, broderns Sten-Oves ”Min bror Thomas Quick” samt Janne Matssons ”Gåtan Thomas Quick” skickade jag till Hannes Råstam, SVT, när han kontaktade mig för ett 1,5 år sedan. Råstam som i Dokument inifrån i SVT december 2008 fick Quick att erkänna att han är en mytoman som erkänt påverkad av droger. Hannes Råstam arbetar vidare med Quick/Bergwall i två nya dokumentärer som snart visas i SVT och som sannolikt blir de sista skotten under vattenlinjen på ”Quickskutan”.

Vanligt folk på webben har uppmärksammat att förutom att Quick var drogad så finns det mesta som nu är sensationellt i min bok ”Mytomanen Thomas Quick” redan 1998. Även att två somalier som man grävde efter utanför Lindesberg återfanns i livet, trots att Quick hävdat att han mördat dem.

Sök på Google; Thomas Quick Dan Larsson.

Men en sak, inte helt oväsentlig; i lagens mening är Thomas Quick/Sture Bergwall fortfarande Nordens värste seriemördare. Han är inte friad, ingen resning är ännu beviljad.

Det enda är hans egna uppgifter om sin oskuld. Men de fakta som lagt fram som styrker att han är en mytoman, är mycket, mycket starkare än de ”fakta”, Quicks sagor, som fått fem tingsrätter att döma honom för åtta mord.

Återstår att se om det svenska rättsväsendet törs agera och fria honom. Annars går flera mördare fortsatt fria, och kan slå till igen. Då blir det ännu fler lidande anhöriga på grund av skandalen Thomas Quick,

Danne Larsson frilansjournalist och författare Luleå.

Fot not: Danne kommer i nästa krönika att berätta om vad det var som fick honom att bli misstänksam mot Thomas Quick vilket som bekant ledde till att "seriemördar-bubblan" sprack och rättssystemet nu står med brallorna nere!

Murveln

"Quick - skandalen" - Dan Larsson skriver : Tjäna pengar Quickt !

Då är vi i andra stadiet som jag redan förutsåg i min bok ”Mytomanen Thomas Quick”, som kom ut 1998. Först att Quick efter några år i tystnad skulle backa och ta tillbaka alla erkända mord. Sedan resningar i alla sex rättegångar där han dömts för åtta mord och får han det och frias blir det ett enormt skadestånd. För varför skulle två kända advokater med egna pengar ta sig an fallet med att begära resningsansökningar för Quick? För att rättsväsendet agerat så att en sinnesjuk erkänt mord han inte är skyldig till; så enkelt är det och heder åt advokaterna trots att de har ett syfte; sannolikt att bli ännu mer kända och etablerade.

För Quick är fortsatt en språngbräda i karriären och inkomsterna. Men som vanligt hamnar anhöriga till offer, barn, som Sture Bergwall under namnet Thomas Quick dömts för mord på i skymundan.

De stora summor som utdömts i skadestånd är luftpengar. Jag skrev om detta för flera år sedan efter kontakt med flera av anhöriga till offer som Quick dömts ha mördat. De hade fått en bråkdel av summorna genom Brottsoffermyndigheten – resten ska Quick/Bergwall betala och han har inga pengar – ännu.

Tjänar han pengar på böcker så ska han krävas på skadestånden. Men frias han i alla rättegångar (dömd för åtta mord i sex rättegångar 1994-2001) som det ska begäras resning i så går det inte att få några pengar från honom.

Han är ju då oskyldig i lagens mening till de mord han, en sinnessjuk, erkänt. Och då faller också de tidigare utdömda skadestånden. Och än en gång drabbas anhöriga till saknade och mördade.

En annan detalj som ger ytterligare en fadd smak i det här äckliga fallet med Thomas Quick. Det är inte hedervärt att nu ska det tjänas pengar snabbt på böcker, Sture Bergwall/Thomas Quick har försonats med sin broder Sten-Ove efter decennier utan kontakt. Liksom en alkoholist som skyller sitt drickande på allt, så ursäktar sig broder Sten-Ove med att Sture nu är Sture och inte Thomas Quick.

Sedan föreslår han att de ska skriva en bok tillsammans. Brodern som skrev boken ”Min bror Thomas Quick” 1995 vill ha mer. Och ett knappt halvår efter Quick/Bergwalls officiella avbön som Nordens värste seriemördare kommer det böcker, varav en ”broderbok” med titeln Thomas Quick är död.

Pelle Svensson, som varit juridiskt ombud för föräldrarna till den sedan 1980 försvunne Johan Asplund, Sundsvall, (Quick dömdes för mord på den saknade pojken 2001), hakar på; men inget av de större förlagen ger ut som de verkar i de all hast skrivna manusen. Svensson och Sten-Ove Bergwall satt i slutet av maj 2009 tillsammans i Stockholm och signerade sina böcker som ges ut på samma förlag; Thomas Quick fanns enligt förhandsinfo med från Säter med hjälpt av tekniken av idag när det gäller trådlös kommunicering. Här sitter en av de värsta kritkerna av Quick och ”Quickteamet” (i den ingår åklagaren Christer van der Kwast, Quicks advokat under större delen av tiden, Claes Borgström, minnespsykolog Sven-Åke Christianson, psykoterapeut Birgitta Ståhle, och kriminalinspektör Seppo Penttinen) och signerar böcker med broder Quick/Bergwall.

Ja, ingen förvånar i turerna kring Thomas Quick/Sture Bergwall !

Men Pelle Svensson gör en dundermiss när han hävdar i boken att i ”fallet Therese” (Johannessen, den nioåriga flickan försvann i norska Drammen sommaren 1988, Quick fälldes för mord 1998 på den fortsatt saknade flickan) har den ”pakistanske” pappan fört bort henne. Therese är enligt Svensson flerbarnsmamma och bor nu utomlands.

Men i min bok ”Mytomanen Thomas Quick” skriver jag redan 1998 att polisen i Drammen avfört den teorin att den spanske fadern Jesus Soto skulle ha rövat bort dottern. Han var då 1998 en nergången och desillusionerad människa, skild från Thereses mamma.

Och nu har mamman till Therese Johannessen, Inger-Lise, gått till attack mot Svensson bland annat i norska kvällstidningen Verdens Gang. Hon anklagar Svensson för att enbart söka publicitet för att sälja boken. Mamman betonar att Thereses pappa är spanjor, inte från Pakistan. Att flickan inte är bortförd. Mamman hotar med rättsliga åtgärder mot Svensson.

Eländigt för Pelle Svensson som får skylla sig själv. Enda räddningen för trovärdigheten är att han bevisar sitt påstående med att plocka fram Therese Johannessen i livet. Det blir nog svårt efter drygt 20 år!

Jag vet hur noga man måste vara med faktakollen speciellt i fallet Thomas Quick. Inte minst för att jag då 1998 skrev en kritisk bok mot Quick och ”Quickteamet”, dessutom ansågs jag vara en redneck, lantisjournalist.

Ja med Quick och ”Quickteamet” är/var allt möjligt även att lantisar protesterade mot rättsrötan och karriäristerna som använde honom som språngbräda; en sinnessjuk utnyttjades av rättväsendet och gynnade uppenbart en av dess anställda jurister, en åklagare vid namn Christer van der Kwast. Han gjorde kometkarriär från att ha varit åklagare på vischan sitter han nu på en av de högst rankade posterna som åklagare i Sverige. En minnespsykolog, Sven-Åke Christianson, ingående i Q-team var docent 1994 när han vittnade inför Piteå tingsrätt för att styrka Quicks trovärdighet, nu är docenten professor! Quicks mest anlitade advokat under fler år, Claes Borgström, tjänade multum på att inte försvara klienten utan i stället plädera för Quicks/den åtalades skuld.

Det här skedde inför lägsta rättsinstans, tingsrätter dominerade av lekmän. Att dessa inte kunde stå emot inför trycket när åklagare, åtalad samt en kändisadvokat gemensamt gick in för fällande morddomar kan man ju kanske förstå...

Ingen försvarade Thomas Quick, det var spel mot ett mål.

Och rättsväsendet lät fem tingsrätter, den lägsta rättsinstansen dominerad av lekmän, fastställa i åtta domar för mord att Thomas Quick var/är Nordens värste seriemördare. Domar baserade helt utan fällande teknisk bevisning utan på Thomas Quick, en drogad och sinnesjuk människas berättelser. Fakta, om det fanns sådana, hade han bevisligen fått via personer inom ”Quickteamet” inräknat en journalist. Men nu kunde besvärliga olösta mordfall avskrivas som lösta tack vare teamet.

När jag åren 1994-1998, efter att ha varit på de två första rättegångarna som gällde ett dubbelmord och ett försvinnande (”Appojauremorden”, Gällivare fjällvärld, fakta längre ner i texten, och fallet Charles Zelmanovits, Piteå), fall som jag följt från början hårt ifrågasatte Quick och ”Quickteamet” först i Norrländska Socialdemokraten senare i en bok. Då var det JAG som var tokig och Thomas Quick, bevisligen sinnessjuk, den vettige! När det blåste smålt så inte såg jag eller hörde av de här kritiska farbröderna som nu turas om att hävda att de aldrig trott på Quick. Två av dem beställde var sitt exemplar av min bok Mytomanen Thomas Quick (har kvar kvittensen) och gick sedan ut och dammade på ”Quickteamet” med närvarokänsla. De syntes däremot aldrig till på mordplatser och rättegångarna mot Quick, nä jag ska inte skriva ”ja fy....” !

Historiken om Quick är mångfaldigad med olika sanningshalter beroende på år; men här är en kortversion: Sture Bergwall, 59, tog namnet Thomas efter sitt första påstådda offer i Växjö 1964. Den dag ynglingen Thomas Blomgren mördades i Växjö 1964 konfirmerade den jämnårige Sture Bergwall i Falun, 53 mil från Växjö, ändå hävdades från ”Quickteamet” att Quick var skyldig, men det gick inte att åtala eftersom brottet var preskriberat.

Efternamnet Quick härstammar från mamman som ogift, förövrigt ska hon ha varit släkt med Arne ”Rosen” Quick, allt enligt tidiga intervjuer med den person som först kallades Sätermannen 1993-1994, men efter en rymning offentliggjordes namnet Thomas Quick.

En hemsk best på Säter som mördat och ätit upp kroppsdelar, könsdelar, från offren. Myten om Thomas Quick späddes på tack vare betalda intervjuer av medierna. Thomas Quick kunde läsa på, han hade dator, Internet, tillgång till fax (han ringde NSDs dåvarande nyhetschef Lennart Norman och ville ha mina kritiska artiklar mot honom faxade till Säter), tidningar, hängivna journalister, speciellt en på en tidning i Dalarna, inte Falu-Kuriren, som matade honom med uppgifter om olösta mord enligt det som nu bekräftats av Thomas Quick/Sture Bergwall själv.

Ja fy fan, aj, där var jag igen...

Dan Larsson, journalist och författare i Luleå.

Fot not: Dan Larsson är, som framgår ovan, den journalist som ligger bakom avslöjandet av hela den så kallade "Quick-skandalen". Danne gjorde sig känd i Norrbotten som en nagel i ögat på myglande makthavare och andra suspekta typer och har även belönats med det fina journalistpriset, " Guldspaden", för sin effektiva grävande journalistik. Danne ger fortsättningen av sin version av turerna kring Thomas Quick i morgon. Missa inte!

Murveln

Varför var inte Elisabet Odhammar viktig ?

”Detta känns verkligen obehagligt nu och gud bevare Elisabet var hon än finns!”

Med dessa rader avslutade jag den krönika jag skrev den 22 april i år och som handlade om den i Luleå försvunna Elisabet Odhammar. Tyvärr räckte inte min stilla bön utan kroppen efter Elisabet återfanns nyligen i det område där hon försvann söndagen den 5 april.

Ja ni läste ta mig fan rätt! Hon hittades alltså några hundra meter ifrån huset där hon försvann drygt fyra månader tidigare! Jag var i krönikan den 22 april synnerligen kritisk till lulepolisens agerande i fallet Odhammar, och jämförde då också med jätteinsatsen som drogs igång när det gällde ”Caroline-mordet” utanför Gällivare. Nu är jag om möjligt ännu mer kritisk till hur hela detta tragiska fall har hanterats ända sen starten! Man måste ju faktiskt nu ställa sig frågan:

VARFÖR VAR ALDRIG ELISABETS FÖRSVINNANDE VIKTIGT FÖR LULEÅPOLISEN?

Hela förfarandet från polisens sida från början luktar nonchalans, arrogans och sned människosyn! Enligt de personer hon hälsade på ute i Lövskär led hon av en depression när hon försvann. Underförstått, hon KAN ha varit självmordsbenägen. MEN, det var det ingen som VISSTE då! Inte nu heller för den delen . Slutsats, hennes försvinnande borde alltså ha bedömts som ett möjligt brottsfall. Men icke sa nicke. Lulepolisen har med en dåres envishet hela tiden hävdat att Elisabet Odhammar inte utsatts för något brott! Hur in i hela helvetet kan de vara så säkra på det? Är de synska ,håller de seanser i häktet, har de någon slags uppenbarelser av försvunna personer i Luleå? Eller tar sig lulepolisen rätten att göra en bedömning av vilka människor som är VÄRDA att leta efter? Man baxnar inför den arrogans de uppvisat för en människa vars liv nu släckts för alltid. Men HUR, det kanske vi aldrig får veta nu! Ännu mindre VARFÖR?

Det finns många frågetecken kring Elisabet Odhammars försvinnande och död. För det första så undrar man ju varför hon inte hittades om hon fanns i närområdet? Där polisen nu är säkra på att man sökte då! Fan trot… Samtidigt säger nu en polisman att man inte vet NÄR kroppen hamnade där och poängterar att man inte misstänker att det begåtts något brott. VA??? Hör ni hur jävla vansinnigt det låter? Plötsligt framstår mina ironier här ovan som fullt trovärdiga. Lulepolisen försöker alltså inbilla oss att Elisabet Odhammar EFTER sin död knatat ut till Lövskär, lagt ut en ledtråd/sak(?) och sedan placerat sig så hon skulle hittas!

POLISEN I LULEÅ TROR ALLTSÅ PÅ SPÖKEN!!!

Nu kan vi väl vänta oss att man misstänker en rödklädd figur med stort skägg som man hoppas kunna fånga runt den 24 december…

Nä, med hänsyn till den aktuella polismannens familj samt de etiska regler jag alltid försöker följa publicerar jag inte hans namn här. Men det är jävligt frestande ska säga!

Troligen är också han ett offer på sitt sätt och följer bara de galna order han fått ?

När man nu hittade Elisabets kropp så fortsätter polisen att tiga med i stort sett allt. Tex i vilket skick kroppen var? Fanns det skador på hennes kropp? Vilka föremål fanns i närheten osv? Varför kan man ju undra? Kan det vara för att man gjort århundradets tavla i fallet Elisabet Odhammar, och nu sitter med en okänd mördare på halsen i luleåområdet? För stämmer de uppgifter polisen lämnat efter likfyndet så MÅSTE det ju handla om ett mord! Elisabets kropp kan inte ha funnits där när man letade från början.

Då skulle man hittat henne, säger polisen. Hennes kropp är alltså placerad där av någon som då också bör vara den som bragt henne om livet, dvs en mördare!

Vi ska också ta i beaktande att området ute i Lövskär på sommaren är ett väldigt välbesökt område av stugägare och frilufts/båtfolk i allmänhet. Att en död kropp skulle ligga där oupptäckt en hel sommar är för mig som gammal lulebo helt osannolikt! I bilden finns också en stugägare som, liksom jag, är kritisk till polisens arbete och han påstår dessutom att han pekat ut platsen för polisen redan från början! Märkligt kan tyckas att han inte gått dit direkt och hittat kroppen OM han nu var så säker på att Elisabet fanns där? Dessutom uttrycker han sig konstigt i en tidning där han börja tala om hur ”vacker” Elisabet Odhammar var när han såg henne den 5 april. DET kändes konstigt i sammanhanget ! Hela den här tragiska historien väcker samma olust som ”Caroline-mordet” hos mig, och jag hoppas verkligen att lulepolisen vet mycket mer än de sagt och kan presentera SANNINGEN om Elisabet Odhammars försvinnande och död snarast möjligt?

Det känns helt enkelt väldigt angeläget nu!

Fotnot: Länk till den krönika jag talade om i början av denna artikel.

Länk: http://urbanprytz.blogspot.com/2009/04/nytt-caroline-fall-under-uppsegling-i.html

Murvelns norska reportageresa - Nordnorges hemska dilemma!

Kära läsare. Låt mig få måla upp en bild för dig. En bild som du sedan kan se när du blundar.
- Nej för fan, inte NU!
Då ser du ju inte texten dumstrut! Vänta en liten stund bara och sätt igång din fantasi från och med nu.
En lång strand med sand vit som snö. Sanden är perfekt finkornig och strandremsan till havet varierar mellan 20 – 50 meter. Solen steker från en klarblå himmel och folk som solar på badlakanen svettas floder i hettan. Det salta vattnet har en blågrönskimrande färg och är kristallklart. Så vackert, så inbjudande, så…
Ser du det framför dig nu när du blundar? Bra, öppna ögonen och nu gör jag en travestering på ”Kalle Ankas jul”: - Man hallå, det är något fel på den här bilden!
- Vad, frågar du upprört där du befinner dig i badparadiset?
Jo, ingen jävel badar ju!
Här kära läsare har ni Nordnorges hemska och olösbara dilemma i alla tider!
Vattnet är så jävla kallt att man inte ens kan blaska av sig i det. Tok-kallt helt enkelt . Vi pratar ett par plusgrader! Jag har badat EN(1) gång i en norsk fjord. Det var efter 1900-talets värsta värmebölja på Brennviksanden ute på halvön Steigen, som är känt för att det går att bada där cirka en gång varje sekel. Vattnet hade ångat upp i hela 17 +-grader den dagen! Gissa om norrmännen hade fest a la karnevalen i Rio! Tror aldrig jag skådat gladare badbiffar och strandsnäckor än de dagarna – Tror de var två, men är inte riktigt säker. Alltså baddagarna .

Nordnorge har alltså alla attribut för att vara ett område där strand och badturismen borde dominerat om det inte vore för den förbannade golfströmmen som envisas med att dra dit vrålkallt isvatten hela dagarna. Okej, hade de också haft en bastukultur, likt den som förespråkas av ”Bastuakademien” här i Sverige hade det funnits hopp. De stollarna hoppar ju ner i isvakar och gud vet vad efter fullgjort värv inne i hettan. Tror att de ärligt skulle överväga att ta ett snabbdopp vid den nordnorska kusten, men bara överväga. Så jävla kallt är vattnet där!

På vår långa odyssé i norra Norge såg vi de ljuvligaste av badstränder breda ut sig, framför allt ute på Lofoten och de ännu högre belägna Vesterålen. Alltså där vattnet är så nära fryspunkten det bara går utan att bli riktig is! Nästan längst nere på Lofoten såg vi en skylt vid en strand som var, tragisk, patetisk och samtidigt väldigt tapper i sin ensamhet:
” SKAGEN BEACH”, stod det målat med stora bokstäver, den nordnorska drömmen sammanfattad i två ord!
Stackars, stackars norrmännen där uppe. Det vill ju så gärna, nästan så de skäms rentutav! Och så går det bara inte att förverkliga drömmen. Så hemskt och tråkigt . Men nu vet ni varför de invaderar övre Norrland varje sommar. Det är allså inte bara vår, i deras ögon, skitbilliga sponken som drar, utan badvatten värt namnet. Ja, plus då ett sjujävla röj också…

Kortisar från Nordnorge-resan!

Lofoten: Är precis lika fantastiskt som jag mfl gapat om i alla år! Vyerna, fjälltopparna, det rena havet, allt är sanslöst vackert och värt varenda spänn resan kostar. Men glöm festande, partande, krökande etc. DET blåser ni hela reskassan på efter ett par kvällar bara! Fisket där ute är strålande och det ordnas även fågel, säl och valsafaris. Det går sedan två år tillbaka även landsväg ut till Lofoten. Men jag rekommenderar varmt färjan från Skutvik ut till Svolvaer över Vestfjorden. Drygt två timmars underbar resa på havet där ni kan få se valar från båten om ni har tur. Vi satt i solskenet ute hela resan och bara njöt av utsikten. Bra väder är att förorda vid överresan.
Andenes/Vesterålen: Härifrån utgår valsafaris där siktet är inställt på kaskelotter som jagar jättebläckfisk nere på en halv km, eller mer, djup. Valarna är små nätta saker på uppåt 25 meter med en vikt som en mindre bilfärja! Vi såg två på vår safari, den ena var 17 meter lång!
Jag gjorde samtidigt stickprovskontroller av deras spypåsar för sjösjuka och fann att de var av mycket god kvalité! Samtliga påsar var täta samt höll testspyorna varma och goa tills påsbyte skedde. Filtarna för frossa i samband med nämnda sjukdomstillstånd värmde gott vid provningen och verkade nästan hemvävda. Men vinden på 11 meter/sekund var inte alls bra!
Härmed avslutas min rapportering från vår äventyrsresa i Nordnorge. Hoppas ni funnit krönikorna åtminstone lite roande och givande inför era resor dit!

Murvelns norska reportageresa - Mer nyheter från Västfronten !

Foppatofflor: I åtminstone i de norra delarna av vårt västra grannland kan man notera avsaknaden av de vederstyggliga fotbeklädnader vi kallar ”Foppatofflor” här hemma. Det är inte bara glädjande utan snarare ett mirakel att norrmännen undvikit dessa styggelser som många svenskar hasar runt i utan att skämmas det minsta!
Okej, jag såg dem på några platser, MEN, då satt de på en hord oborstade människor som ramlade ut ur en husvagn eller husbil som det satt ett stort jävla S-märke på! Att dessa människoliknande varelser talade norrländska är väl överflödigt att tillägga…
Kanske har F-tofflan inte hunnit upp till norra Norge? Eller så har norrmännen den goda smaken att varken sälja eller köpa skiten?
- ”Foppa-tofflan” är bare kjempeskit!”, kanske de säger?

Bensinpriset: När vi åkte in i Norge och under den första tiden låg deras bensinpris cirka en spänn över det svenska. Ingen chock eftersom vi givetvis visste detta redan innan. Men genom att vara uppmärksamma på mackar när vi åkte längs E 6:an så kunde vi slå till på de ställen där priset var riktigt lågt i jämförelse med ” snittet”. Ibland sparade vi en 50-öring per liter på detta! Men jag var/är lite förbluffad över att de inte har rent skitlåga bensinpriser eftersom de ju har egen olja! Sökte förklaringar hos vänner men begrep aldrig riktigt varför. Men något med skatter och statsfinanser hade det att göra i alla fall.
MEN i Norge har de priskrig på bensinen!
Jo, alldeles på riktigt också . De sista dagarna rasade priset ett par spänn och den sista natten vi var där sjönk priset nästan en krona på macken bredvid hotellet! Frågan man ställer sig är då givetvis varför vi här i Sverige aldrig upplever några priskrig på bensin? Karteller får bensinbolagen inte ha enligt lagen och de har ju dömts till saftiga böter detta ett par gånger. Men lik förbannat är de rörande/oroande överrens om priserna hela jävla tiden och vi bilister får stå för kalaset. Här på Gotland skiljer det tex aldrig ett enda öre mellan mackarnas bensinpris och dessutom släpar de alltid ett par veckor, när en sänkning genomförts på fastlandet! OM det fanns riktiga journalister här skulle de kunna skriva jävligt bra grejer om detta, men de har väl gratis bensin också via kort från Nord Stream, som ju snart mutat allt på ön? Fan trot…

Turismen: Norrmännen i norra Norge har en för oss besökare väldigt positiv inställning till turismen. De är mycket måna om oss när vi är där och jag har trots otaliga resor i Nordnorge aldrig blivit ovänligt bemött! Alla ställer alltid upp och hjälper till och svarar på frågor, och kan de inte svara själva så fixar dom fram någon som kan det. Dessutom anpassar de väl besökta områden, tex laxälvar som besöks av horder av sportfiskare, helt för att passa turisterna. Vägarna går längs älvarna, rastplatser byggs intill, likaså parkeringar, matställen finns för hungriga fiskare längs älvarna, stugbyar etc. Rastplatserna längs vägarna är för övrigt ett kapitel för sig i Nordnorge. De är byggda på platser med vacker utsikt och storslagna vyer, vilket i och för sig är svårt att undvika i dessa trakter. Men ändå, man känner att de liksom ”bryr sig om en” när man är där! Dessutom är det gott om rastplatser där. Något man inte är bortskämd med på Gotland precis.
Här finns tre(3) ordentliga rastplatser på hela ön. Blir du nödig någon annanstans så är det bara att parkera med halva bilen ute i körfältet och snabbt som ögat göra det du måste! Annars kommer både fan och polisen och tar dig!

Alkoholen: Måste bara ta upp detta under/mirakel igen. Jag har som jag skrev tidigare inte en aning om hur den norska alkoholpolitiken är uppbyggd(?) Men jag vet ta mig fan att den fungerar sjusärdeles bra! Inga A-lagare så långt ögat når ens i städerna. Inte en kotte som bommar stålar utanför deras ”Vinmonopol” heller. På knökfulla barer och pubar härskar lugn och ro trots att folk verkligen krökar där! Men jag tror, märk väl tror, att de är noga med att inte servera folk som är på fyllan. Såg en man som blev nekad att köpa en till bers eftersom servitrisen tydligen ansåg att han fått nog. Karl´n var med norrbottniska mått ”spiknykter”!
På en gata inne i Trondheim såg och hörde jag två skrålande unga män som faktiskt vinglade fram mot en servering. Jag satte mig på en bänk och iakttog vad som skulle ske. De båda killarna gick in och satte sig vid ett bord och blev tvärtysta. Kyparen kom och tog upp beställningen på två stora bers och de satt sen som tysta skolpojkar och läppjade på sina sejdlar när jag avvek!
Kuriöst på min ära…