Herr P - "Påetens rådådendråndoftande midsommarnattsdröm!"

Kära läsare. Här har ni nu ännu ett par sidor ur den lika okände som store poeten herr P:s dagbok. Eller Pået som han själv kallar sig. Han stavar nämligen precis som han lust, men jag tror ni förstår ändå.Mycket nöje och ha en riktigt skön midsommar allihop!
Eder tillgivne Murvel

”Även vi stora påeter unnar oss understundom att njuta av livets goda Till exempel vid midsåmmartid. Jag var som vanligt inbjuden till min kära vän ”Grevinnan”, ni vet hon med det synnerligen adliga bankkontot och det stora hjärtat! Min största beundrare och välgörare som gör mitt liv drägligt på allehanda sätt. Även om lidandet är förutsättningen för mitt skapande av den stora världsomvälvande påesin!
Denna midsåmmarafton hade grevinnan bjudit in mig till sitt lilla lantställe som hon envisas med att kalla stugan på kålånilotten. Denna var belägen bara ett kortare gångavstånd från mitt enkla tjäll så jag satte min svarta hatt på skulten och gingo visslande ut längs vägen. Skjortan var ren och ljusblå, och en liten scarf gjorde bilden av en pået på väg att förlusta sig fullkomlig. Blommorna nickade sitt gillande på ängarna bredvid vägen och fåglarna sjöng mig sin lov!

Jag bär en liten flätad korg på armen där det ligger sex flaskor med malthaltiga drycker av finaste danskt märke. Lärkorna drillar av hjärtans lust i skyn och jag sätter mig i dikesrenen och skriver några midsommarpåem till grevinnans ära. Givetvis på solkiga servetter och med blyerstpenna, fattas bara annat. Jag skriver aldrig påesi på annat sätt! Hon älskar påem tillägnade henne och jag älskar hennes frikostiga checkar varje vecka. En slags byteshandel som gagnar oss båda. Ty vi är båda mycket ensamma människor som behöver påetiska band med andra individer. Jag lever annars väldigt ensamt och asketiskt. Utom på torsdagarna då jag undervisar lilla fröken Anna i påesi och skaldekånst i mitt enkla tjäll. Fröken Anna är till vardags tjänsteflicka hos grevinnan och jag är mycket förtjust i denna vackra intelligenta flicka. Hon lämnar mig alltid nöjd och rosig om kinderna.

När jag anländer till grevinnans kålånistuga sitter hon och sjunger för full hals i en slags utfällbar tältsäng med bylsig madrass.
- Herr P, min älskade store pået! Välkommen, säger hon och tar sig något vingligt upp från den pårtabla bäddanordningen och ger mig en kram.
- Känner ni äråtiken i luften herr P, frågar hon och stinker som en gammal drinkare. Hon blinkar liderligt med de målade ögonen. Det kan bli en lång och tung natt, tänker jag.
.- Nu ska vi inte vara otidiga, säger jag barskt och sätter mig på den pinnstol jag alltid nyttjar vid mina besök. Bredvid står min dunk med maskrosvin jag brygger själv och spetsar med malört. Beskt,giftigt och det bränsle en stor pået behöver för att kunna tjäna människorna med sin skaldekånst! Jag häller upp i stopet av trä grevinnan låtit tillverka av en tusenårig ek. Klenoden förmedlar historien och visheten hävdar jag bestämt. Tar några rejäla klunkar och sköljer ner med champagne direkt ur flaskan som grevinnan ger mig.
- Var den kall, frågar hon orolig för att misshaga mig på något sätt ?
- Nej, perfekt, men jag måste ha mer kära vän. Mycket mer, tänker jag tyst med nattens plikter i åtanke.
- Åh ja, här finns massor säger hon och tultar iväg till en stor baja fylld med isvatten och flaskor av olika storlek. Somliga tomma alla redan noterar jag. Det bådar gott! Kanske hon somnar in tidigt denna vackraste av såmmaraftnar?
- Vad säger herr P nu om mina nya rådådendrån, frågar grevinnan och vänder sitt illröda ansikte mot en lika illröd stor buske strax till höger om stugan.
Busken och grevinnan ser förbluffande lika ut i mina ögon! Kanske bolmörten börjat verka, kanske alkoholen i champagnen rusar i mitt huvud ?
- Ni är väldigt lika, utbrister jag ogenomtänkt och korrigerar mig snabbt.
- Den röda elden som lyser om er, fylligheten i formerna och dofterna! Puh, räddade mig i sista minuten! Det där lät nog rätt bra i hennes öron. Påesin finns överallt hos er båda!
- Å älskade herr P, ni kan då verkligen röra vid en kvinnas själ. Kom och rör vid min kropp också. Ge mig kraft och liv med era påetiska injektioner så jag orkar fortsätta leva!
- Hör hur dom sjunger för er herr P! Hon slet isär sin blus och lät den fylliga barmen välla ut i full frihet! Jag hade en gång för många år sedan ,skaldat om hennes bröst och hur de sjöng för mig. Jag var mycket fattig på den tiden och i stort behov av hennes omtanke. Detta glömmer hon aldrig utan använde sig alltid av det när hon var upplagd för äråtiska äventyr. Som nu till exempel.
Grevinnan reste sig och tog några dramatiska danssteg på gräsmattan , snubblade och föll huvudstupa rakt ner i rådådendrån - busken.
- Aj, urp,blurp, blåpp, glurp, hördes det nerifrån buskens inre delar. Hjäääälp mig!
- Grevinnan, ni har ju inga småbyxor på er heller, sa jag uppbragt när jag glodde rakt in i hennes minst sagt väl tilltagna akterspegel som blottades när kjolen hasat ned till midjan.
- Nä, trodde inte ni ville det herr P. Det fläktar ju så skönt där nere nu på såmmaren. Dra upp mig, jag blir yrslig av att stå på huvudet!
Jag tog ett stadigt tag i de stadiga benen och drog upp henne med ett kraftigt ryck. Hon rätade till kjolen men lät blusen vara öppen. Vi delade en flaska champagne och jag tog lite mer maskrosvin där vi satt och lyssnade på kåltrastarnas underbara sång om aftonen.
- Nu går vi och lägger oss herr P sa grevinnan med ett omisskänneligt liderligt tonfall och tultade iväg mot stugdörren. Det skulle bli en lång natt insvepta i rådådendråns dofter…
Skaldande i gräset vid den tusenåriga ringmuren utanför medeltidsstaden hälsar jag eder denna midsommarafton!”
Herr P – Er egen Pået!

Fot Not: Mer kåserier och lustifikationer hittar ni här: http://urbanprytz.blogspot.com/search/label/K%C3%A5seri
Mycket nöje!