"Kistkrossningen i SVT - En reporter löper amok och går över lik för en stund i rampljuset!

Gud vad jag saknar Janne Josefsson i ”Uppdrag Granskning”!
Efter gårdagens uppföljningsprogram av den så kallade ”kistkrossningen” på kyrkogårdarna runt om i landet i allmänhet, och lilla Vännäs i synnerhet, hade jag en besk och sur eftersmak i munnen. Inget tillfördes jämfört med det första programmet, bara ältande av mer eller mindre knepiga frågeställningar som aldrig fick några svar heller(?) Det hela utmynnade i ett stort – JASÅ!?
Faktum är att under hela den timme programmet pågick så var det intervjun med den uthängde kyrkogårdsvaktmästaren som sa mest. Det var alltså honom de smygfilmade i första programmet när han tryckte sönder en kista med skopan på grävaren. En man som bara gjort som han blivit upplärd i jobbet sen första början, en man som fått schavottera i media i nästan ett års tid, en man som nu står åtalad och riskerar upp till två års fängelse! Att han ställde upp framför kameran visade också att han verkligen inte tyckte att han gjort annat än sitt jobb. Han TROR uppenbarligen också att man gör på samma sätt runt om i landet! Vilket bevisligen man INTE gör! Reportaget haltade därför hela tiden på känslan av ” en höna av en fjäder”! För kontentan är ju att bara EN(1) person åtalats efter reportaget!
Okej, en människa har gjort fel. Men ska hans liv förstöras för det? Gör vi inte alla fel på jobbet ibland va?
Jag tycker detta är journalistik av absolut värsta jävla sort!

Dolda kameror och mikrofoner har jag absolut inget emot i jobbet. MEN då ska det gälla makthavare, kändisar och liknande som pysslar med illegala eller moraliska dumheter som avslöjas. Inte som i det här fallet då den som finns allra längst ner i hierarkin drabbas hårdast!
Den journalist som gjort de här reportagen har aldrig någonsin tidigare låtit tala om sig i nyhetssammanhang uppe i Norra Sverige. Jag har ju jobbat där uppe i 20 års tid och känner till hennes ”meriter” ganska väl. Men lite så här i slutet av karriären fick hon korn på en nyhet, som i och för sig var riktigt bra, och då tappade hon totalt omdömet och började besinningslöst skjuta vilt omkring sig i sin iver att äntligen få göra ett s k ”scoop”! Allt detta skjutande slutade alltså till slut i en mänsklig tragedi för en enda människa som troligen fått sitt liv förstört genom denna obarmhärtiga och skoningslösa ”desperationsjournalistik”!
Åtalad är han redan, sedan blir det kanske fängelse, reportern ska dessutom vittna mot honom(!), böter + rättegångskostnader . Herregud vilket pris HAN får betala för HENNES kortvariga ”berömmelse”! Dessutom ska hon även inkassera ett pris från grävande journalisters förening. Man tar sig för pannan…

DETTA ÄR TA MIG FAN NÅGOT AV DEN SÄMSTA JOURNALISTIK JAG SETT !

OM man nu så gärna vill leka ”skjutjärnsreporter” så måste man faktiskt ha ett sikte på ”pistolen” så att inte ”eldverkan” slår åt fel håll. Som här! Givetvis är det kyrkogårdsarbetarens chefer i alla led som ska ställas till svars inför tingsrätten. Det är ju för fan för att ta det ansvaret som de har minst dubbelt så hög lön som honom! Kunde inte den ansvarige utgivaren påpekat detta för reportern innan skadan var skedd?
Jag blev mycket tveksam till den här grejen med ”kistkrossningen” redan när jag såg det första programmet i ”Uppdrag Granskning” i fjol. Orsaken då var bla att jag själv jobbat en hel del på kyrkogården i Luleå, bla just som ”dödgrävare”/kyrkogårdsvaktmästare. Jag kände inte alls igen mig i reportaget. Vi hade mycket stränga regler för både hur en grav skulle grävas, samt fyllas igen på ett sätt som inte kunde skapa minsta anstöt. Tex sållades större stenar bort ur den uppgrävda jorden för att de inte skulle skada kistan när man skottade igen graven med traktorn. När sedan graven sjönk ihop fyllde man på med sand och matjord och sådde in gräsmatta. Jag är övertygad om att det här sköts snyggt och prydligt på de flesta kyrkogårdarna här i landet. Reportaget i fjol eller igår i ”Uppdrag Granskning” gav då inte mig någon anledning att tvivla på det!
Precis som inom journalistiken så finns det rötägg bland dom som jobbar på kyrkogårdarna. Detsamma gäller traditioner inom de olika yrkena. Om en journalist löper amok och agerar både åklagare och domare i sitt reportage, är det den ansvarige utgivaren som får stå inför skranket om hon/han blir anmäld. Men om en kyrkogårdsvaktmästare gör som han blivit upplärd när han fyller igen en grav, och smygfilmas av en samvetslös reporter, så är det ingen av hans överordnade som tar smällen! Präster, kyrkoherdar och biskopar smyger tysta i buskarna…
I de journalistiska spelreglerna, av lite äldre modell, så står det att vi journalister alltid ska ställa oss på den lilla människans sida i samhället.
”Uppdrag Granskning” gjorde det definitivt inte igår kväll!