Kärnkraften - ett nödvändigt ont för skyddet av älvarna !

Jaha, så föll det ”sista” politiska arvet från den ” gamla goda tiden” när ”Alliansen” igår hade enats om kärnkraften. Jag var med och röstade 1980 och minns centerledaren Torbjörn Fälldin den store Nej- sägaren framför alla andra.
- Ööööööh, vi inom centerpartiet kommer aldrig att stödja en fortsatt utbyggnad av kärnkraften, dundrade den godmodige fårfarmaren och hötte varnande med sin krokiga pipa.
Stackars Torbjörn, säger jag bara. Men hur skulle han kunna veta att gamla bondeförbundet, som han förvandlat till ” moderna ” centerpartiet, skulle komma att styras av en politisk matrona av aldrig tidigare skådat slag! Och att de en gång så höga väljarsiffrorna skulle sjunka snabbare än hans pipa slocknade. Man ska ha i åminnelse att centern var det största borgerliga partiet när man tog makten från sossarna på 70-talet, och att just Fälldin var en av anledningarna.
Fan vad jag saknar de gamla hederliga politikerna som stod för det dom sa!

Gösta med kniven, Olof med kroknäsan , CH med svordomarna i riksdagen, Alf med domedagsrösten,Ola med fågelholken till mun och Torbjörn med pipan !
Vicka gubbar! Sa dom nåt så stod dom för det alla dar i veckan!
Det som är tråkigt med dagens politik är just att man inte kan lita på någons ståndpunkt, eller åsikt i någon fråga, från en dag till en annan. Partiledarna svänger som vindflöjlar hela tiden och vi väljare står där som fån på valdagen och räknar ” elle belle bi…”, eller helt enkelt skiter i att rösta! En demokratis största nederlag enligt mig . Jag är mycket orolig för att vi vid nästa års val kommer att få ett rekordlågt valdeltagande pga just nämnda problem. Inga klara linjer, inga ideologier man kan gå efter. Bara en politisk soppa som snart är helt jävla färglös åt alla håll! Något den politiska ”ohyran” drar nytta av för fullt just nu…

Då, 1980 vid omröstningen lade jag min röst för kärnkraften. Som förklaring kan jag säga att jag varit sportfisketok sedan barnsben, och tillsammans med syster och svåger färdats upp och ned för den ömkliga spillra av Luleälven som fanns/finns och sett hur vattenkraften påverkar ett stort vattendrag.
Jag tänkte då/nu: - Detta får aldrig ske i Sverige igen ! Hellre kärnkaft än vattenkraft.
Jag följde sedan i mitt jobb som journalist kampen för att rädda de stora outbyggda älvarna i norr, som kulminerade i naturresurslagen 1987 där de blev skyddade för framtiden. Den utan tvekan hårdaste kampen fördes då av älvräddarna som slogs för Råneälvens bevarande. Där miljökämpen och sportfiskaren Gunnar Westrin för evigt skrev in sig i svensk miljöhistoria genom sin självuppoffrande kamp för den kära hemmaälven ! Ett miljöarv han sedan fört vidare i alla sina fantastiska böcker.
OM, jag säger OM, någon utbyggnad av de stora älvarna skulle bli aktuell igen, så är jag övertygad om att utbyggnadsivrarna skulle stöta på en hel armé av ” Westrinare” som ALDRIG skulle tillåta att vattendragen förstördes. Detta tror jag att samtliga politiska partier också vet om ,och därför ligger jävligt lågt med sådana funderingar. Vore nog politiskt harakiri i det ganska miljömedvetna Sverige idag!
Det Gunnar Westrin gjorde på -80 talet har satt sina spår i svensk miljöpolitik för evinnerliga tider framöver. Och gudskelov för det!

Gårdagens besked gällande kärnkraften tar jag som en garanti för att våra vattendrag får vara ifred för utbyggnad i framtiden. Så att kommande generationer får njuta av deras skönhet, fiske och underbara natur. Det tycker jag dom är värda!
Att det sedan är lite problem med kärnkraften, såsom avfallsfrågan, uranbrytning i Sverige(?), mm, kan jag leva med. Men jag gillar inte att finnarna helt fräckt ska bygga ett kärnkraftverk bara fem mil från gränsen till Norrbotten. Och tydligen helt skiter i vad de svenska grannarna tycker! Ett haveri där, ja då kan vi fetglömma hela Norrbotten för resten av framtiden!
Kanske möjligen ha djur och fiskar som dekorativa läslampor…