Murveln erkänner: - Ja tittade på spektaklet hela kvällen igår...

Såsom varande sprungen ur en av proggtidens starkaste fästen, Luleå, så är ovanstående erkännande en bragd från min sida! MEN, jag hade aldrig i helvetet vågat göra 1976 i min gamla hemstad. Då hade jag varit lika ute som Carola är nu…
Men innan jag går in på själva schlagerfestivalen vill jag på en gång ställa en viktig fråga till SVT:
- VARFÖR I HELVETE GÅR INTE ALLA PENGAR FRÅN ALLA SAMTALEN TILL RADIOHJÄLPEN???
Vilket/vilka bolag är så jävla snikna att de måste roffa åt sig pengar som borde gå till svältande barn i u-länderna? Jag och säkert merparten av svenska folket vill ha svar på den frågan. Den känns jävligt befogad i sammanhanget!
NAMNEN PÅ BORDET NU !
Då var det sagt!

Själva festivalen var annars ett väldigt snygg och proffsigt genomfört arrangemang av gamla SVT. Petra Mede känns som en ren befrielse efter att vi tvingats utstå stolpskottet och egotrippens häxmästare, Kristian Luuk ett par år. Jag bara älskade hennes snack om ”fylle-sms” till killen som dumpat henne när hon pratade låtar med Emilia. Mede är en talang utöver det vanliga som programledare och jag hoppas verkligen hon får en egen ” talk-show” framöver. Som Babben fått, och nu ska börja om med. Tack för det SVT !

Årets låtkavalkad var väl inget att yvas över direkt. Det som stack ut mest var i mina ögon hårdrockarna i H:E:A:T och vinnaren Malena Ernmans operastuk. Rockgruppen H.E.A.T väckte minnen från unga dagar, med en vinröd ”flying V-gitarr” i näven och vinylare med Deep Purple, Whitesnake, Rainbow och annat snurrande på skivtallriken! Å det är ju fan i mig inget dåligt betyg till ett band som lirar på melodifestivalen, ska jag säga! Deras låt var ett lysande exempel på melodisk hårdrock med snygga gitarrer och en sångare som behärskade rösten i varje sekvens av låten. Men, man har hört det förr. Och det var nog det bandet förlorade tävlingen på. Kändes helt enkelt för mossigt för dagens unga, vilka är de som röstar mest(?)
Men, som sagt, för en numera gammal bluesfarbror var det örongodis!

Det var för övrigt en hel del som kändes som upprepning av gammal skåpmat i år. Nu är jag ju definitivt ingen schlagerspecialist. Men musik hör man ju vare sig man vill eller inte och vissa låtar var bara för mycket. Tex Alcazar, som gjorde ett sedvanligt proffsigt framträdande men låten var lika fräsch som en västerbottensost är i lukten! Dessutom saknar man Magnus Karlssons röst väldigt mycket upptäckte vi ”experter” i soffan . Dom var loosers från start så att säga…

När Måns Zelmerlöv startade spektaklet så trodde jag stenhårt på honom som vinnare, ända fram till slutet faktiskt. ÄVEN sedan vinnarlåten framförts . Sån är jag.
När jag såg och hörde Caroline af Ugglas kunde jag först inte komma på vem fan hon var så lik? Men sen trillade polletten ner och då såg jag ju: GOLLUM ! Ni vet Frodos fiskätande lömska vägvisare i ”Sagan om ringen”.
Af Ugglas gjorde en fantastisk imitation av ”Gollum” med peruk och läppstift! Fan, den borde hon ju uppträda med, istället för med en låt som skriker ” ta mig tillbaka till -68, med sprit och droger och Woodstock”. Hon har dessutom ”Gollums” kroppsspråk medfött, bara det!

Vinnarlåten vann inte för sin trallvänlighet, förståss, utan för ett perfekt genomfört koncept där en karismatisk artist var kronan på verket. That´s it!
Rätt låt vann eftersom svenska folket bestämde det!