Anställ "Lyssnare" mot ensamhet - Vår nya folksjukdom!

Förr i tiden hette den anställda inom äldreomsorgen, ”hemsamariter”. Det tycker jag är ett fint namn som också förpliktar till omtanke, empati och förståelse! Min första sambo arbetade inom äldreomsorgen i Luleå och var just hemsamarit där hon under arbetspassen gick runt hos de äldre och utförde diverse göromål. Men i hennes jobb då, slutet av 70-talet, så ingick det också att vara sällskap hos många av de gamla som var mycket ensamma i sin tillvaro. De hade kanske förlorat sin livskamrat, hade dålig kontakt med barnen osv. Jag kan säga att många kaffekoppar blev det under ett arbetspass för henne! Men också många roliga och trevliga pratstunder med de gamla som gärna drog historier om sitt liv och händelser ur detta. Jag tror att denna form av äldreomsorg måste återinföras igen, av rent humanitära skäl!

För ensamheten har idag blivit en folksjukdom i Sverige och skördar oändligt många fler liv än tex ”trafikdöden”! Nu talar jag givetvis inte bara om äldre pensionärer utan också om oss medelålders och även unga människor där ensamheten smyger sig in i livet och blir ett dagligt gissel. Vi går nu mot jul vilket är den högtid på året då ensamheten skördar flest liv hos de som inte orkar se all glättig tv-reklam om lyckliga familjer, glittrande granar och tindrande barnaögon. De som sitter med en back öl och annan alkohol och dricker sig medvetslösa julen igenom för att orka. Ibland orkar deras kropp, ibland inte och då blir det deras sista jul i ensamhet…
Många väljer också att ta sina liv denna högtid som egentligen ingen skulle behöva fira ensam. Visst jag vet, det finns ”Öppen Jul” mm som de kan gå till. Men kanske de inte tycker om att vistas bland helt främmande människor, kanske de känner en skam för att gå till ett sådant arrangemang? Kanske de väljer en burk sömntabletter istället…

Har ni tänkt på att de människor som finns konstant i städernas cityområden, typ korvgubbar, bingolottsförsäljare etc, ALLTID har en skara av människor omkring sig som bara vill prata en stund. Bli sedda, få lite uppmärksamhet av en annan människa få lite empati av någon. Jag vill påstå att dessa korvgubbar och lottförsäljare gör en ENORM humanitär välgärning bara genom att ständigt FINNAS där för många ensamma människor som får en chans att byta några ord med dom! Förmodligen är samtalet med korvgubben eller försäljaren deras höjdpunkt på dagen och något de ser fram emot varje dag de går ut på stan. Ibland tror jag de går ut på stan enbart för att få prata en liten stund men någon annan människa! Märk väl! Jag pratar inte alls ENBART om pensionärer!

Vad kan vi lära oss av detta då? Jo, att ensamheten idag har blivit en av vår tids folksjukdomar och att det är dags att samhället tar sitt ansvar angående problemet. Å hur fan ska det gå till då, undrar ni misstänksamt? Som den goda och ansvarskännande samhällsmedborgare er ”kära murvel” är så har jag givetvis DELVIS en lösning på problemet!
Jag tycker att kommunerna i städerna och de större samhällena helt enkelt skulle anställa människor som har till uppgift att samtala med, och framför allt lyssna på ensamma människor som behöver den sortens stöd. Att ta av den lavinartat ökande skaran av arbetslösa vore väl rätt lämpligt va? Ungdomar? Gör ett lämplighetstest, finns säkert såna klara redan nu, och placera ut dom i city inne i städerna/tätorterna. Personerna skulle sitta i någon slags kur eller liknande med texten ”LYSSNARE” på och avbyten skulle ske ganska ofta under dagarna. Kan tänka mig att arbetssituationen kan bli ”en aning” påfrestande om man jobbar 9-18,00. Men halvtidspass skulle nog funka ändå. BEHOVET är ENORMT! Det är jag alldeles övertygad om och jag tror att många människors liv skulle bli bättre om en sådan här service fanns. Dessutom skulle många liv räddas i slutändan där alkoholmissbruk och självmord annars skulle skörda sina offer.
Ju mer jag tänker på saken ju oftare dyker tanken på SVENSKA KYRKAN upp i huvudet. Eller blandar jag ihop det? Detta med Jesus budskap om människokärlek över alla gränser?
Det budskap vi nu snart ska till att fira vid jul! Eller…