Herr P:s dagbok: "Grevinnan och Påeten!" Del 1

Här får ni ta del av ännu en sida ur herr P:s dagbok. Denne lika väldige som okände poet, eller ”pået” som han kallar sig…

Som jag visst nämnde förra gången så är mitt namn herr P- P som i Pået. Jag tar mig friheten att stava såsom ord pläga att låta i vettiga människors öron. En frihet som endast vi stora Påeter kan ta oss. Jag vill nu förtälja om en fredagskväll i mitt anspråkslösa liv.
Jag hade bestämt mig! Denna afton skulle jag ta av mig oket/korset jag bär på mina axlar genom att skalda och dikta för en bättre värld. Jag tänkte helt enkelt förlusta mig och bara koppla av framför den enfaldiga televisionsapparaten. Allt var klart för festen. Fem salta pinnar på ett kaffefat på bordet som utgjordes av en sliten trälåda i ek.
Måtta är mitt motto!
Plastdunken med den lustiga lilla kranen var fylld med mitt eget hembryggda maskrosvin med tillsats av bolmört samt något min vän skogshuggaren kallar ”skogsstjärna”. Bolmörten anses vara giftig, men det är bara strunt. Den skärper intellektet på oss stora påeter och återfinns i vår favoritdryck, Absint. Dessvärre förbjuden i detta fåniga land!
Precis när jag skall starta upp televisionen så ringer den lilla röda telefonen grevinnan tvingat på mig. Grevinnan säger man inte nej till. Hon är ingen grevinna alls, men hennes bankkonto är i högsta grad adligt och hon bekostar alla tryckningar av mina diktsamlingar utan att blinka! Hon är helt enkelt ”guds gåva till påeten” , som jag brukar skoja med henne om.
- Detta är herr P.
- Å hej, grevinnan här. Stör jag?
- Absolut! Jag HATAR att tala i telefonen!
- Vad bra. Jag tänkte höra om du vill titta över och se på din senaste diktsamling som kom från tryckeriet idag. Jag har beställt hit lite buffé med catering också. Kommer du?
- Självklart!
- Jag har skrivit en egen dikt också som du ska få höra! Lite äråtisk,mmm…
- Uff…
-Då syns vi om en stund!
-Absolut!
Jag tömmer glaset med mitt dryckjom, känner svår yrsel, och går sedan ned mot medeltidsstaden med raska steg. Grevinnan har en fashionabel etagevåning i ett hus från 1200-talet inne i innerstan. När jag ringer på öppnar lilla fröken Anna, grevinnans hembiträde som jag är mycket förtjust i. Hon går och läser påesi hos mig varannan torsdag och vi är de goaste vänner. Lilla Anna är så vackert rosig om kinderna när hon lämnar mitt enkla tjäll…
- God afton herr P. Lilla Anna i den figursydda franska hembiträdesuniformen tar emot och niger som sig bör.
- God afton lilla vän. Jag stiger in och stirrar fascinerat ner i den djupa klyftan mellan hennes bröst. Ack såna liljevita kullar att skalda om och dyrka, sjunga sin lov!
- Hallå, herr P. Mitt ansikte sitter här uppe!
- Jag har gjort mitt val, svarar jag med min mest mystiska röst. Det dolska låter sig bara anas.
Lilla Anna fnittrar och hjälper mig av med rocken.
- Hi,hi ni är då för tokig ni herr P. Grevinnan väntar i salongen.
Jag går in i den enorma salongen och låter ögonen kritiskt granska buffén som står uppdukad på det stora bordet. Ah, vilken fröjd för ögonen på en fattig skald i mänsklighetens tjänst. Rökt ål, gravlax, små köttbullar, aladåber och syltor i långa banor. Här ska ätas!
- Å välkommen min store diktare! Grevinnan tultar fram över golvet iklädd något som ser ut som ett mellanting av köksgardiner och ett tvåmanstält. Grevinnan är så att säga lite fyllig i sin kroppsbyggnad. Inte alls fet, utan fyllig, som sagt.
Jag ger henne en varm kram men släpper när hon flämtande börjar trycka sig allt hårdare emot mig. Hon stinker dessutom sprit lång väg. Hon är helt klart äråtiskt lagd i afton och det kan bli besvärligt, enär jag ju har lilla Anna att göra min kurtis hos. Anna kommer just intrippande med en ishink där en fyllig rund flaska champagne ruvar som en äggsjuk höna.
-Se här min käre vän, säger grevinnan med blossande kinder. Ta och drick för påesins framtid och era världsomstörtande dikter! Herr P ni är vår tids störste skald!
- Självklart, säger jag blygsamt och sveper i snabb takt fyra glas av den bubblande drycken.
- Det kan behövas, tänker jag, med tanke på grevinnans sinnelag denna kväll.
- Å här är då ert senaste alster i tryck, grevinnan ger mig ett litet grått oansenligt bokliknande häfte med mitt namn och verkets titel på. ” Påesi från den gamla staden”. Jag känner tårarna välla upp i ögonen bara av att se titeln, då jag vet hur många timmar på unkna kaféer som ligger bakom detta, hur många solkiga servetter det gått åt för att få ihop den urkraft dessa dikter förmedlar till läsarna!
- Å, blir ni så rörd herr P, se här ta lite mer champagne! Grevinnan räcker mig flaskan och jag tömmer den i några djupa klunkar. Lilla Anna pilar ut i köksregionerna efter mer av detta elixir. För det behövs – NU!
- Nu herr P, ska jag läsa den dikt jag arbetat med i en hel vecka, nej, jag ska DANSA fram den för er också! Grevinnan blir så ivrigt att hon knappt hinner få av sig sina fotriktiga ecco-skor och de korviga strumporna. Jag stirrar förhäxad på hennes små fläskiga fötter.
- Grevinnan! Ni har fått mossa på tårna!
- Vad? Tihi,ånej, stolle där. Är ju bara mitt naturgröna nya nagellack jag beställt från Paris!
Säga vad man vill om fransoserna, men göra affärer kan dom, tänkte jag i mitt stilla sinne.
Fortsättning på ”Grevinnan och Påeten” följer i morgon, missa inte den!
ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA LÄSARE DÄR UTE !
Er trogne murvel samt Herr P!