måndag 1 december 2008

Ekoturism och Viagra kan rädda noshörningarna!

Jag vet att rubriken är en aning kryptisk, men låt mig förklara detta med Viagra först. Av någon anledning så har malda noshörningshorn i alla tider ansetts vara potenshöjande, främst då i Asien. Dessa horn har varit värda mer än sin vikt i guld och tjuvjägarna har härjat skoningslöst överallt där dessa stora märkliga djur lever.
Nu börjar noshörningarna helt enkelt att ta SLUT!
Mest illa ute är de ”små” näpna Java och Sumatranoshörningarna där de räknas i ett par hundra exemplar vilt tillstånd. Frågan är om dessa båda underarter överhuvudtaget KAN räddas nu?
VI kan hjälpa till genom att ge dessa fattiga länder bistånd så de kan bevaka den här sista spillran av noshörningarna! För man måste förstå att i länder där folket svälter är natur och miljövårdsfrågor inte särskilt högt prioriterade. Tror nån det...
Men utan en MARKNAD så finns det ju inga tjuvjägare, och jag har svårt att förstå att dessa rika halvimpotenta(?) idioter fortfarande tror att ”lilla televinken” ska bli som ett ”noshörningshorn” bara för att de käkar pulvret av hornet?
TJACKA VIAGRA FÖR FAN! Eller kolla på P-rullar…eller nåt…
Hjälper inte det så får dom väl för bövelen fatta att det haft sitt lilla roliga här på jorden. Svårare än så är det inte. Slutpippat med andra ord!

Ben och andra kroppsdelar från tigern är också väldigt eftertraktade till den här korkade ”medicinkonsten”. Antalet tigrar i det vilda sjunker för varje dag som går, och jag försöker vänja mig vid tanken på att dessa fantastiska kattdjur kommer att försvinna under min livstid.
MEN JAG KAN FAN INTE GÖRA DET!
Tigern är ett exempel på skapelsens krona i vår natur. Oavsett det gäller den förhållandevis lilla Sumatratigern, eller den gigantiska Sibiriska tigern. Den sistnämda har jag själv haft förmånen att få se på ett par meters håll i danska Knuthenborgs safaripark. Det var mäktigt ska erkännas! Då hade vi också två tons noshörningar precis bredvid bilen och mercan kändes rätt liten i sammanhanget…

Ekoturism är ju något som sprider sig över hela världen och jag tror att detta är det enda som kan rädda de djurarter som nu står på gränsen till utrotning. Av flera orsaker. För det första visar det att djuren är mer värda levande än döda genom att turister kommer dit och tittar på dom, och betalar bra för att få göra det. För det andra ger det jobb till den ofta mycket fattiga inhemska befolkningen. Turistpengarna betyder också att de aktuella länderna kan göra satsningar på infrastruktur som vägar, flygplatser, bostäder mm. Och så det viktigaste, de hotade arterna får ett andrum och få en chans att föröka sig igen!

En hotad art som jag nu befarar kanske redan är utdöd är bergsgorillorna. I förra veckan fick parkvakterna äntligen komma in i reservatet efter ett års inbördeskrig i Ruanda, tror jag det var(?) OM det finns några bergsgorillor kvar efter kriget är i skrivande stund mycket oklart. Risken att de blivit uppätna av hungrande soldater är överhängande, tyvärr. Annars var just bergsgorillorna ett lysande exempel på att just ekoturismen räddade arten från utrotning en gång i tiden.
Såg ett program på Viasat Nature om ett litet land i Afrika med en lika liten och diktatorisk regering som bestämt sig för att skapa nationalparker och satsa på ekoturism. MEN där pågick en omfattande tjuvjakt. Då sände regeringen ut rena mördarpatruller med en enda uppgift – UTROTA tjuvjägarna! Dessa patruller var alltså, poliser, åklagare och domare ute i bushen och ingen nåd gavs. Hur många som godtyckligt avrättades sades aldrig men tjuvjakten försvann på mycket kort tid. Tror nån det…
Dessvärre försvann alla bosatta i parkerna också eftersom de inte vågade bo kvar och riskera att anklagas för tjuvjakt av de utsända mördargängen. Tror nån det…
DET landet skulle INTE jag välja för att åka på safari i, det skulle kännas en aning osäkert så att säga. Jag fortsätter på detta ämne i morgondagens krönika eftersom jag på intet sätt berört allt det som var tänkt från början. Ge er till tåls alltså och det vet jag att ni så gärna gör!
Tror nån det…

Inga kommentarer: