Rovdjurskonflikten: Är märkning av skotermattor den ultimata lösningen?

På frågan i rubriken här ovan svarar jag klart JA! Eftersom verkliga och givande förhandlingar mellan framför allt renägare och Naturvårdsverk synes vara en omöjlighet i dagsläget. Att inga konkreta åtgärder vidtas för att få igång förhandlingar visar ju hur låsta positionerna är i dagsläget. Och förlorarna är självklart de stora rovdjuren som brandskattas illegalt hela tiden, och VI, majoriteten av det svenska folket som VILL ha dom kvar där ute i skog och fjäll. För det som pågår nu i demokratin Sverige är inget annat än en stor jävla skandal! Tillika helt oacceptabelt .

Om inte rennäringen vill sitta med i förhandlingar så återstår bara för regering och riksdag att ta till maktmedel i form av lagar och bestämmelser. Trist men sant . Det regelverk som finns idag är uppenbarligen inte tillräckligt, eftersom bara cirka en(1) % av de illegala jaktbrotten uppdagas och leder till åtal. Med den siffran i bakhuvudet så förstår man vidden av den illegala jakten i landet. Det är alltså massor av vargar, järvar, lodjur, björnar, och kungsörnar som faller offer för tjuvjägarnas kulor utan att vi får veta om det! Tilläggas bör att siffran här är hämtad ur BRÅ:s(brottsförebyggande rådet) utredning om tjuvjakten från 2007/2008.

Ett förslag som valsat runt några år nu är att varje snöskoter skulle ha en speciell märkning på drivmattan så att den kan identifieras vid behov. Jävligt smart måste jag säga eftersom utredningar visar att just snöskotern är oumbärlig vid den illegala jakten. En sådan här märkning av fordonen skulle också kunna fria renägare från misstankar som de alltid säger riktas mot just dom! Jag har svårt att se varför NÅGON med rent samvete + rent mjöl i påsen skulle ha något att invända mot en märkning av skotermattorna. Förslaget har varit ute på remiss några vändor och jag vill minnas att både Svenska Jägareförbundet samt skoterfantasternas förening SNOFED sagt ja till förlaget. Samerna/rennäringen har dock varit ovilliga och menar tydligen att en sådan åtgärd är ett ingrepp i den personliga integriteten. Varför då undrar man ju förvånat? Detta skulle ju se till att samer/renägare aldrig blir anklagade för jaktbrott som andra begått!

Jag hade inte tänkt skriva mer än de tre krönikor jag skrivit tidigare om den ”never - ending -story” rovdjurskonflikten är. Det som fick mig att ändra mig var att det i förra veckan påträffades ett dött lodjur som förföljts med skoter inne i världsarvet Laponia, i Stora Sjöfallets nationalpark denna gång. Tydligen skjutet också . Jag kan inte tolka detta som annat än ett rent hatbrott mot djuret ifråga eftersom det bara var lämnat kvar på platsen. Inget skinn hade tagits, inga troféer, vilket jag vet att ”vanliga” tjuvjägare alltid är ute efter. Reaktionerna från allmänheten lät inte vänta på sig och kommentarerna till artikeln luktade hat mot samer/renägare lång väg. Tilläggas bör att detta händer precis efter det att SSR, Svenska Samernas Riksförbund, anmält SVT:s naturfilm om björnhonan i Sarek för att de kände sig utpekade i filmen. Som tjuvjägare alltså.
Så HÄR kan det inte FORTSÄTTA!

En rovdjursintresserad kompis föreslog att man helt enkelt skulle införa ett effektivare system med parkvakter i nationalparkerna. Liknande de som finns i utländska parker i bla Afrika och USA. Jag tror att detta också skulle kunna vara ett verkningsfullt hjälpmedel i kampen mot tjuvjägarna. MEN då får det skötas via ett avlösningssystem med folk söderifrån som gör jobbet. Boende på orterna kan inte ha sådana här jobb. De skulle ses som förrädare och tillvaron för dom och deras familjer skulle bli outhärdlig pga trakasserier av olika slag.
- Man sätter inte dit sin granne, punkt slut!
En kombination av märkta skotermattor samt effektivare bevakning i nationalparkerna skulle inte bara säkra rovdjursstammarna, utan också gjuta olja på vågorna i den konflikt mellan svenska folket och rennäringen som växer sig allt starkare för varje dag. En konflikt som ärligt talat känns jävligt gammaldags och ute år 2009!