Är det ett omvänt politikerförakt som växer fram?

Kommer ni ihåg när det talades om att vi, alltså svenska folket, börjat förakta våra politiker och inte hade något förtroende för dom och deras arbete? Om jag inte missminner mig så hörde den här debatten väldigt intimt ihop med en viss Mona Sahlin och hennes klavertramp(?) Men det var fler så kallade ”affärer” än de Sahlin lyckades åstadkomma i den här vevan även om jag inte kommer på dom i skrivande stund(?) En del ”småpåvar” ute i landsting och kommuner som ertappades med fingrarna i syltburken, och satt kvar!

När jag började arbeta som journalist runt 1980 så innebar klavertramp av de slag som tex Sahlin gjort sig skyldig till, att de skyldiga politikerna åkte ut i kylan på bara arslet, och fick stanna där! Och hårdast blev dom dömda av sina partikamrater som gick ut offentligt och fördömde deras agerande å det grövsta!
Det tyckte jag var jävligt bra!

Men åter till det som rubriken ovan handlar om. Det Politikerförakt som uppstod i mitten 90- talet innebar alltså att VI, väljarna, hyste ett förakt mot politikerna. Men nu är frågan om situationen inte är på väg att bli den omvända? Dvs att politikerna, på alla nivåer, hyser ett allt starkare förakt för OSS, det svenska folket! Jag har svårt att tolka utvecklingen på annat sätt med alla skandaler som radas upp hela tiden, nu senast ”Carnegieskandalen” som jag skrev om igår. Då kommer också uppgifter om att en direktör på en annan bank får 150 miljoner(!) i någon jävla pension, trots att han bara jobbat där i 1,5 år! Som om inte det här räckte så kan man läsa om hur ”arbetslösa” fd riksdagsmän plockar ut miljonbelopp i lönegarantier/pensioner efter riksdagsjobbet!
- Jobba varför skulle jag det? Kläcker en moderatkärring ur sig till tidningen! Hon får ut över trettio tusen spänn varje månad för att göra ingenting…
Jag tror ta mig fan jag blir galen snart på allt mygel som pågår överallt i vårt samhälle!

OM finansminister Anders Borg ska vara värd sin titel så borde han nu ha kallat till presskonferens,och talat om att skattebetalarna självklart INTE ska drabbas av problemen med Carnegiebanken utan att styrelsemedlemmarna ska få stå för notan. Det drabbar ingen fattig, kan jag lova! Dessutom har den finanshaj som fått låna en miljard av Carnegie köpt upp halva city i min gamla hemstad Luleå. Runt fyra miljarder är de fastigheterna värda idag. Det är väl bara för staten, som ny ägare, att säga att nu ska vi ha tillbaka lånet bums! Sälj rubbet och ro hit med stålarna annars blir det kåken! Skulle tro att ett gäng slipade utredare från en av polisens eko-rotlar skulle kunna gräva fram mycket intressant i den mannens affärer…
Men nu gör inte vår finansminister något av det här som för oss vanliga dödliga verkar vara en naturlig/logisk lösning på problemen. Varför? Tja, kanske Anders Borg sitter med båda tassarna i samma honungsburk som vissa inblandade i ”Carnegieskandalen”? Vad vet jag? Jo, en sak vet jag i alla fall. Som nyhetsreporter i riksdagen hade jag genast börjat att undersöka samband med vissa figurer i härvan och berörda statsråd! Tex kolla bjudresor, aktieköp/innehav mm och se vad det skulle ge? Någonstans där finns sanningen men någon måste gräva fram den…

Jag har här i en krönika tidigare efterlyst dels ”högerspöken” och dels ”gråsossar”, delvis på skämt , delvis på allvar. Med tanke på den utveckling vi nu ser växa fram allt snabbare och tydligare, så känns behovet av de politiska partiernas borttappade ideologier allt mer akut. Jag skulle vilja se Lars Ohly på barrikaderna i blåställ sjungande ”internationalen” tillsammans med Peter Ericsson som sjunger nåt ”miljövänligt”(?) och tillsammans kräver stopp för finanshajarnas härjningar i vårt samhälle, vilket orsakar varsel, arbetslöshet och elände för oss, FOLKET!
Men för att göra nåt sånt krävs kurage av ansenliga mått, så...