Möt herr P - P som i "Pået"!

Jag fick ett mail från en okänd poet som troligen förblir så – håll till godo :

Tillåt mig att presentera mig, herr P var namnet. P som i Pået. En tjänare av ordets makt. De ord som ska skänka tröst och glädje till er övriga människor i all er vånda och nöd i era små ynkliga jordeliv! Det är för er jag kämpar för att skapa den ULTIMATA DIKTEN! Ett påem som ska förändra världen och era små sjaskiga tankar för all framtid! För att visa er lite av mitt LIDANDE ska jag redogöra för en helt vanlig dag i mitt liv. Undrar ni över min stavning så beror den inte på dyslexi utan att stora påeter som jag får handskas med bokstäver och ord precis hur vi vill! Det ingår i ALLTET.

Efter en sedvanligt usel vidrig frukost bestående av en bit hårt bröd med ketchup på samt te bryggt på halvruttna brännässlor är det dags för toabesök. En timme måste ägnas åt detta som ett led i det påetiska späkandet. Jag tomspyr cirka en halvtimme innan det är dags för lite dyster musik.
Älskar Schåpäng men Måsarts nionde, tredje satsen, andra strofen är rätt nedslående den också. Bestämmer mig istället för att skapa själv. Hänger på mig det el-förstärkta stränginstrumentet och låter en ledsen blues i c-moll fylla rummet. C-moll ska det vara. Jag hatar tex A-moll där det finns nåt lurigt muntert i bakgrunden hela tiden. En lömsk tonart! Låter fingrarna forsa över greppbrädan och känner ögonen bli härligt tårfyllda. Grannen bankar i väggen … i otakt!
Jag hatar orytmiska människor!
Kyler av både fingrar och plektrum under kallvattenskranen innan jag är redo för min dystra påetiska promenad på stadens gator. Ibland nödgas vi stora Påeter att beblanda oss med er vanliga dödliga genom att dystert och sakta flanera runt i städernas prång och gränder. Vi känns igen på de små lustiga huvudbonader vi envisas med att bära. Oftast basker, men jag tar den svarta dolska hatten idag. Mycket beroende på att den svarta baskern inte klarade en vittvätt på 90 grader! Pryder numera ketchupflaskan i kylskåpet.
På vägen mot medeltidsstaden söker jag efter dysterhet, sorg, ångest men solens eviga strålande försvårar mina ansträngningar att nå dysterheten. Drar ner hatten djupt i pannan och letar efter en påetisk startsats. Nada. Tomt. Får syn på en lömsk trottoarkant som jag helt sonika går fram till och sparkar på med full kraft.
- Jävlars, h-e! DET gjorde verkligen ont!
- Å, plötsligt känner jag påesins enorma kraft strömma igenom mig och förmörka den irriterande solen. Tre par solglasögon hjälper också till! Jag har en början på dagens epos.
- - Min tå är blå – den går jag på!
- Lysande herr P. Jag slinker in på kiosken för att införskaffa nödvändigt rökverk. Alla stora Påeter bolmar som skorstenar. Det ingår i lidandet...
- - Ett eller två, säger den unga flickan i detta mammons minitempel. Hennes stora bröst rör sig hotfullt under den snäva tröjan. De känner min påetiska blick. Jag backar ett halvt steg och krockar med en liten tant som säkert ska köpa kexchocklad eller nåt annat trivialt. Hon ser ut som en mullvad. Garanterat pårtvinstår!
- Ett tack, sen går jag ut i friheten och fortsätter min nu ännu dystrare vandring mot ett café i medeltidsstaden. Solen skiner, fåglarna sjunger för full hals och flickorna visar massor av ben i sina korta kjolar. Men inget kan påverka mig i positiv riktning nu! Alla paren solglasögon bäddar in mig i ett skönt dystert skumraskljus. Jag smakar på orden igen.
- Min tå är blå – den går jag på!
- Men huru att förvandla detta påem-embryo till ett epos på bara en dag? Hur ska jag kunna skapa världshistoria med bara pappersservetter att skriva på i ett unket café? Vi äkta Påeter skriver nämligen bara på servetter i unkna cafeér. En stolt tradition vi värnar alla dagar i veckan!
Utom söndagar. Då låter vi oss bjudas på de finaste av restauranger av vänliga själar vi räddat med våra påem och eviga lidande. Där skriver vi understundom på de väl tilltagna notorna, eller bordsduken. Allt beror på inspirationen. Bordsdukar är dock ett elände att få med sig ut sen.
- Jag stiger in på caféet och tvingas stå i kö med en massa korkade intellektuella dvärgar som slukar bakverken med sina dumma ögon. Jag tittar i taket och nynnar på en begravningspsalm. Ack, vad får en PÅet inte utstå för att få en vrå till skapande! När det blir min tur beställer jag kaffe och skorpa.
- - Har du någon extra torr säger jag till den skelögda kvinnan bakom disken.
- - Nä, de är alldeles nybakade, säger det dumma våpet glatt!
- - Ta en från igår då, jag är Pået och kan inte skapa med nybakta skorpor fattar du väl! Jag LIDER!
- - Oj, häver hon ur sig och går in i ett mörkt rum bakom disken och hämtar min förhoppningsvis torra skorpa. Jag måste ha något som stillar knorrandet från magen så det inte överröstar den skälvande påesin som flödar genom mitt huvud.
- - Jag går och sätter mig i ett mörkt hörn med hatten nedragen över ögonen och sörplar på mitt kaffe och försöker äta skorpan. Den är TORR. Nästan som ett slags damm i fast form. Måste vara från förra seklet. Mycket bra! Nu kan jag börja mitt lidande på allvar.
-Min tå är blå – den går jag på...
- - Ursäkta men är det ledigt här?
- - Jag tittar upp med det mest lömska och demoniska ansiktsuttryck jag kan uppbåda.
- Kvinnan som frågat har ett hästansikte och koögon. Dessutom röv som en ardennerhäst. Passar bra till fejset! Hon ryggar tillbaka inför mitt påetiskt elaka ansiktsutryck.
- - Å förlåt, jag menade inte att störa. Hon skyndar ut genom dörren med jätteröven svängande som en gigantisk pendel.
- - Jag är PÅET, ropar jag efter henne och får en hostattack av skorpdammet tills jag nästan storknar.
- Fan, nu tappade jag den tråd jag lyckats spinna kring de magiska orden jag plockat upp från rännstenen.
- Jag satt kvar och brottades med de påetiska känslorna en stund men fick ge upp. Hästansiktekvinnan+hostattacken var ett dråpslag mot skaparkraften inom mig. Jag strosade sakta hemåt för att arbeta med andra viktiga påetiska ting.
- Nu vet ni hur vi Påeter har det och hur det lidande ser ut som vi tvingas genomgå vareviga dag för er skull.
- Smygande i Visbys medeltidsgränder hälsar jag eder!
- Herr P
- (Herr P har lovat/hotat med att återkomma fler helger- Med vänlig hälsning Murveln)