Jag växte upp i Gammelstad utanför Luleå på den tid då det inte var en förort till själva stan, utan rena bondvischan där jag hade dryga tre kilometer att gå till skolan varje morgon på vintern. Skolskjutsar var det ingen jävel som hört talas om då! Nä, mamma smorde in mig i ansiktet med Niveakräm när tempen kröp ner mot minus 30 eller värre, och sen var det bara att knata iväg med dom andra ungarna.
Första advent i småskolan var magiskt minns jag än idag. Alla barnen i klassen hade med en ljusstake och ett ljus som vi tände samtidigt i klassrummet. Fröken gick runt och tände dom. Jag hade två mässingssljustakar som föreställde en liggande kamel och en liten elefant. Dom var jag omåttligt stolt över! Dom andra ungarna hade bara dom där vanliga äpplena med tre ben och så var jag helt galen i djur! Sen när vi alla satt där med våra tända ljus på bänken så läste fröken ur julevangeliet och mysfaktorn var minst 11 av 10 i det lilla klassrummet på Sandåkersskolan i Gammelstad. Jag kan fortfarande minnas den enorma trygghet och värme jag kände där i klassrummet med alla mina kamrater och den snälla goa fröken som läste för oss!
Jag önskar att ungarna idag fick uppleva något liknande, men det går väl tyvärr inte eftersom det skulle anses vara religiös indoktrinering, förbannat trist, om ni ursäktar uttrycket!
Efter skolan så var det hem igen och invänta adventskalendern tillsammans med storasyster och mamma. ”Teskedsgumman” bet sig fast, liksom hos alla andra svenskar, som hade förmånen att få avnjuta den. Min far grämde sig otroligt över att aldrig hinna hem i tid från jobbet så han smet lite tidigare den adventsmånad ”teskedsgumman” sändes.
Eftersom jag redan då var en liten ”naturmupp” gav jag mig ut i den närliggande skogen på skidor allt som oftast för att få lite julstämning. Fast den officiella förklaringen var att jag skulle leta efter djurspår, men det var alltså bara delvis sant. Ute i skogen var det så vackert att jag nästan tappade andan. Snön täckte granar och tallar och de hängande grenarna bildade de mest underliga figurer som satte en liten pojkes fantasi i rullning! Var det inte en liten tomte som kikade fram under granen, eller ett troll? När jag kom hem frågade alltid min mor om det var ”juligt” i skogen idag och jag berättade ALLT jag sett när vi satt där vid köksbordet!
Advent och jul är ju trots allt också Jesus högtid, jag säger trots allt, eftersom det finns så ohyggligt mycket annat som tagit över julen och skymmer det egentliga budskapet. Väntan på herren Jesus kristi födelse! Jag har funderat mycket kring detta fenomen som vi valt att kalla Jesus, även inlåtit mig i mer eller mindre galna diskussioner i ämnet mot fanatiska ateister. Men även DE erkänner att fenomenet Jesus inte går att förneka i längden. Jesus har funnits och även om han inte var guds son, så MÅSTE det i så fall vara den mest karismatiska människa som funnits på jorden!
Det står jag för alla dar i veckan!
Ni ska betänka att Jesus levde och verkade i en tid utan media, tidningar tv internet. Hans ENDA sätt att sprida sitt budskap och låta höra tala om sig var att hålla tal/predikningar som uppenbarligen inte lämnade någon oberörd! Läs bibeln så får ni se! Hans tal/predikningar var så enormt kraftfulla att till och med de mäktiga romarna började darra i knävecken och undra över vad i hela friden detta var för en man! Visst tillskrivs Jesus mirakel i olika former, men om vi håller fast vid att han var en vanlig dödlig, så kan ingen förneka att den mannen kunde sprida sitt budskap på ett MIRAKULÖST sätt! Som sagt…
Nu är det så att jag TROR att Jesus var guds son på riktigt och att hans budskap om människokärlek och fred var så viktigt att framföra att han inte ens fick försvara sitt eget liv när det hotades.
OM nu Jesus hade de krafter han tillskrivs i bibeln så skulle han ha kunnat slitit hjärtat ur kroppen på varenda romare vid korsfästelsen, samt skickat dom med enkelbiljett till hin håle!
Men självklart gjorde han inte det. Då skulle ju guds budskap, om kärlek till sin nästa genom honom, gått förlorat och Jesus varit som vilken människa som helst, eller hur? En simpel mördare som bara tänkte på sitt eget skinn och sig själv. Tanken är ju absurd i sig själv och faller på sin egen orimlighet!
Nej, advent firar jag med att försöka finna friden och ljusets budskap som vår frälsare hade med sig till oss arma stackare på jorden. Men jag sänder också tankar, tänder ljus och minns de kära som lämnat jordelivet. För genom mina minnen så lever dom vidare och får ett evigt liv!
Precis som Jesus lovade för över tvåtusen år sedan…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Åh, så vackert tänkt! Genom mina minnen så lever de vidare...själv fick jag pappa i tankarna när jag strök julgardiner. Men om jag tänker att han får evigt liv för att jag minns. Då behöver det inte vara så sorgligt längre!
God Jul i juletid.
Härligt att mina små ord kan väcka känslor till liv så fint!
Det var liksom meningen med att dela med mig av just sådana tankar som skänker ljus i det mörker sorgen efter någon älskad för med sig.
Julefrid önskar jag dig och alla andra!
Hade inte kunnat säga det bättre..tack för ett underbart fint inlägg Ubbe:)
Jag har också haft diskussioner med en ateist i familjen..min far..hehe ;)
Klart att Jesus har funnits. Han fick inte en chans när pöbeln som var rädda för både honom och hans budskap valde att korsfästa honom. Tala om att människan kan vara barbarisk....
Finns mycket grymt i dag också tyvärr...men det är därför rosenkvinnan är här ;) för att försöka skriva om alla orättvisor...och försöka få en bättre värld genom budskap.
Tummen upp för detta inlägg.
Kram
Fina ord och ljusa minnen. Kram din gamle murvel!
Åh man riktigt känner myset runt tända ljus, snön ligger på trädgrenarna.... jätte mysigt skrivet. Och framför allt visst finns Jesus. Är ju uppvuxen i den andan och det har kännts bra för mig!! Många fina artiklar o framför allt kloka har du på din blogg!! Jätte fin läsning!
Lysande skrivet Murvel Ubbe! Nu har du skydd därute på Raukarnas hemvist.
Mannen isi Krondiket.
Skicka en kommentar